morochdotters.se

Efter några dagar på besök hos syster med familj och hos min mamma, har jag och äldsta dottern landat hemma i Stockholm igen. Med oss hade vi ett fång fläderblommor, lagom till en sats saft och ännu mer rabarber. (Har ju fått en hel del av grannen redan, men rabarbersaften har haft en strykande åtgång och det är ju fint med några färdigskurna rabarberstjälkar till pajer också i vinter.)

Ikväll har dottern gjort iordning flädern och satt den på vänt. Om tre dagar är det dags att smaka av den. När doften av flädern sprider sig i köket doftar det sommar. Samma sak när det gäller rabarber, jordgubbar, hallon... Sommaren både smakar och doftar mycket och gott. Dofter som väcker minnen.

 

Det tar några dagar att landa i en längre ledighet och det är vad jag ägnar mig åt just nu. Att landa och att varva ner. Filurs på vad mitt sommarprojekt ska vara i år. Det lutar åt att jag tar fram stickorna igen. Lätt att ta med sig och lagom klurigt för hjärnan. Balkongdörren står öppen och ute på innergården sjunger fåglarna. Den skira grönskan är redan ett minne, nu är det de intensiva färgernas tur. Jag kom att tänka på ett citat från en av mina favoritförfattare, Linda Olsson, hämtat ur boken "I skymningen sjunger koltrasten"...

Det är så vackert, sa hon. 
Men det kommer att ta slut, eller hur?
Ja, det kommer det att göra. 
Men det kommer något annat i stället.
Och det kommer att födas ur det här.