/
Allmänt /
Vardagsprat /
Urladdning
Igår drog världens åskväder in över orten där vi vistas. Efter en tryckande dag satt vi och såg hur molnen tornade upp sig och doften av regn blev allt starkare. Plötsligt brakade det loss. Blåst, skyfall, blixtrar och åska rakt över oss. Det är mäktigt när vädret visar upp sina krafter. Vattnet forsade ned, som om slussportar öppnats.
Efteråt gick vi en tur runt kvarteret och såg spår av vinden där den dragit fram. Omkullvräkta träd, som låg tvärs över gångbanorna. Trädgårdsdekorationer som bokstavligen fått vingar och dragit iväg. Sedan dess har åskan, regnet och solen avlöst varandra. Den törstiga jorden har mjukats upp och nedslagna buskar börjat resa sig.
Vi är många som påverkas av vädret rent fysiskt i våra kroppar. Känner analkande åska som ett tryck över huvudet, eller över bröstet. Känner i lederna att det ska bli regn. När sedan urladdningen kommer lättar trycket och luften blir lättare att andas. Många gånger gäller detsamma för oss när vi rent känslomässigt befinner oss i ett utsatt läge, med nedtryckta känslor. även då kan det behövas någon form av urladdning för att spänningarna ska kunna släppa. Förhoppningsvis behöver inte den urladdningen innebära ett stort åskoväder. Det bästa är förstås om vi kan reagera i tid, innan trycket inom oss blir alltför starkt.
Efter åskan och det häftiga regnet kommer ofta ett mjukare, mer stillsamt regn. Ett sådant regn, som när marken mjukats upp, verkligen kan vattna på djupet. Ett sådant regn önskar jag dig. Ett regn som vattnar själens jord.
/Elisabet :)