Förlåtelse ur olika perspektiv
Det här är tre böcker som lyfter fram förlåtelsen ur olika perspektiv, som har hjälpt mig att förstå den svåra processen som förlåtelse och försoning kan innebära. Men också skillnaden i att förlåta och försonas.
Ludvig Igra (1945-2003) var psykoanalytiker, författare och handledare. Han skriver ur erfarenheten av att vara barn till två judiska överlevare från Förintelsen. Föddes i Polen och kom till Sverige med sin familj som tvååring. I sin bok Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet skriver han om de svåra frågorna om människors grymhet, om ondska, förlåtelse och försoning på ett sätt som drar in mig som läsare och tvingar mig att fundera över mitt eget liv och min person.
Igra är tydlig med att det finns handlingar som inte går att förlåta, men att den som har blivit utsatt kan försonas med det som har skett. Förlåtelsen förmår ge lättnad och sinnesfrid hos den som felat, men den äger inte försoningsprocessens omväövande förmåga: att hjälpa oss att se oss själva och verkligheten på ett nytt sätt. Förlåtelsen tycks sakna en inneboende kraft att lösa djupare känslomässiga problem. (...) Utplåningen av andra människors liv kan inte förlåtas, men det är möjligt att försonas med att brotten har inträffat. (...) Föroningsarbetets styrka ligger i att den förmår överskrida bitterhet och grämelse utan att ansvarsfrågan behöver förnekas.
Desmond (1931- ) och Mpho Tutu (1963- ) Desmond M Tutu är ärkebiskop emeritus, i Anglikanska kyrkan i Sydafrika och hans dotter Mpho Tutu är präs t i den Anglikanska kyrkan i Sydafrika. De skriver tillsammans om den försoningsprocess som startades efter apartheidsystemets avskaffande. Förlåtelse - den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld beskriver deras arbete och ger konkreta exempel ur sina egna och andra människors liv.
De fyra stegen handlar om att berätta, sätta ord på det som hänt, ge förlåtelse och att förnya eller släppa taget om relationen. Enligt dem är det alltid möjligt att förlåta. Hur grymt det som skett än är. Det finns ingen som är bortom räddning och att säga att någon är ett monster är att ta ifrån den människan ansvaret för sina handlingar. Egentligen är de inte helt olika i sina resonemang, men använder begreppen på olika sätt. Och det är intressant att läsa de två böckerna parallellt. Upplägget och språket skiljer markant åt. Den här boken är praktisk och konkret med förslag på övningar för att arbeta i de olika stegen.
Margareta Melin (1935- ) är författare, poet och retreatledare. Hennes bok skiljer sig markant från de två ovan. Förlåta och bevara sitt hjärta är en blandning av längre texter kring ämnet och poetiska texter i form av dikter, böner och välsignelser. Det är själavårdaren som skriver om vikten av att släppa taget och inte bli kvar i destruktiva vanor och tankemönster. Det är i första hand för sin egen skull det är viktigt att förlåta. Att inte låta vrede, skam och förödmjukelse få fäste i kropp och själ och deformera ens personlighet. (...) Att förlåta handlar i allvarligare fall om en process, en resa att göra. Ju större och ju tidigare skada desto längre väg till läkedom och befrielse.
Melin skriver om vikten av att inte bära skuld som inte är min egen. Något som många som drabbats av olika former av övergrepp tenderar att göra. I samband med en retreat skrev hon en "omvänd syndabekännelse", som inleddes med orden: Det har syndats emot mig. Jag blev offer, skuldbelagd och tog på mig skulden...
Tre böcker att läsa var för sig och tillsammans. Kanske i fastetid, då vi uppmanas till reflektion.
/Elisabet :)