/
Allmänt /
Vandra i Stockholm /
Gråmulen pilgrimsvandring
Måndag i ett gråmulet Stockholm och tid för reka inför Pilgrimsvandringen jag ska leda på torsdag, med start i Liljeholmen.
Jag tycker om att vandra, både på egen hand och i gemenskap med andra. Rörelsen i sig ger tanken utrymme att vandra i sin tur. Omgivningen ger sina impulser, men inbjuder också till vila. Vi kommer att starta utmed sjön Trekanten.
Och passera under bron som är en del av Essingeleden. En plats där det aldrig är tyst. Här finns en ständigt pågående puls. Hur påverkar det oss? Hur påverkar det mig?
Nere vid Vinterviken är det betydligt tystare, även om trafiken hörs också hit. Ljuden och pulsen blir en del av vandringen.
Strax intill vattnet finns konstverket Bergskatedral, av Stina Ekman. Det är häftigt när konsten så tydligt är en del av naturen och platsen.
Jag gillar att det går att gå in i konstverket. Bergskatedral, själva namnet sätter igång fantasin.
Nere vid vattnet finns bryggor, som gjorda för meditation och reflektion.
I parken intill finns det ett antal stenskulpturer, som ger karaktär till platsen.
Omfamning.
Vandringen går vidare upp på höjden, in bland träden.
Där någon har byggt av slanor. En samlingsplats för gemenskap, eller helt enkelt ett uttryck för glädjen i att bygga och skapa.
Här på stigarna kommer Skärtorsdagens vandring ske. Återstår att välja texter och reflektioner.
/Elisabet :)