/
Allmänt /
Vardagsprat /
Sista dagarna i oktober
Nu har vi klivit över tröskeln till November. Idag har det varit grått här i Stockholm. Hela staden har varit insvept i ett fuktigt täcke av dimma. Det finns något tillåtande i novemberdiset och det grå vädret. Det inbjuder till att krypa upp i soffan med en varm tekopp, insvept i en filt. Men samtidigt känner jag hur det vädret också gör mig trött.
I lördags var jag ute på promenad med kameran, med mannen som sällskap. Också det var en disig dag. Vi tog varvet runt Långholmen. Jag tycker om att återkomma till samma plats under olika årstider och se förändringarna i naturen.
Träden blir allt kalare.
Men ännu är flera av dem guldgula. Bitvis är det som att gå på en matta av guld. Nu och då tittade solen fram genom molntäcket och fick löven att lysa.
Jag älskar färg! Både att omge mig med färger och att klä mig i dem. Ju gråare det är ute, desto mer färg vill jag ha på mig.
Det torra gräset under Västerbron får liv när solen leker i stråna. Solen står så lågt att det är inte överallt den når ner till marken.
Så fäller träden sina löv och förbereder sig för vintern. Själv funderar jag över vad november kommer att bära med sig. På många platser öppnar arbetsplatser och skolor upp för allt mer närvaro på plats. Nu under höstlovet är många ute och reser. Igår åkte jag med båten mellan Djurgården och Slussen och kände hur ovan jag fortfarande är med mycket folk omkring mig. Är allt "som vanligt" nu? Eller börjar vi hitta till något nytt? En blandning av det som varit och det som kommer.
Jag lämnar frågorna och vänder tanken tillbaka till träden, löven och färgerna. Tänker att allt har sin tid och att det är mycket vi inte kan styra över. Vi får följa med i det som sker. Njuta av det vackra och fina, och hantera det andra bäst vi kan när det kommer.
Just nu funderar jag också på om jag ska fortsätta att blogga eller inte. Den sista tiden har det inte blivit så mycket skrivet av olika anledningar. Kanske är det dags att avsluta. Allt har ju sin tid. Men - jag har inte riktigt bestämt mig ännu... Kanske skulle jag sakna det ändå. Inte minst som en plats för mina bilder. Men också som en form av dagbok.
/Elisabet :)
Fortsätta 😊/Marie