Stad vid vatten
Inte långt från helgens nattlogi på Ängö finns vyn över vattnet och bron. Linjer som möts och skiljs åt. Perspektiv.
På vägen mot centrum passerar jag Varvsholmen, ett nybyggt område med hus helt intill vattnet. Några har sina båtar förtöjda vid altanen. Det får mig att fundera över oss människor, vårt byggande och ägande. Våra prioriteringar och möjligheter. Begränsningar och helt olika förutsättningar.
Överallt vatten och idag en blå himmel.
Vid Kattrumpans strand står de här två. Nära varandra spanar de ut över vattnet - eller inåt land där betraktarna står?
Nere vid Kalmarsundsparken används fortfarande badbryggan. Kanske inte av lika många som en varm sommardag, men likväl var där idag ett badande sällskap, som var i ett antal gånger.
Strax intill finns en Pusshållplats. Jag hoppas att den används ofta och flitigt. På ett bra sätt.
Slottet speglar sig. Vakar över staden, sundet och folket.
Sundet sträcker sig in under järnvägen och tullbron. Jag föreställer mig att det är ett fint paddelstråk, men har inte prövat än.
Där bakom ståtar det vackra gamla vattentornet, byggt 1887-1900 och ritat av Hans Hedlund. Idag är det omgjort till lägenheter. Bredvid syns Västerporten, en del av Kalmars ringmur. En stad byggd på öar och holmar, allt omgivet av vatten och sammanlänkat av broar. Och i det finns en vacker symbolik. Broar som länkar samman platser, människor och tider. I morgon är det dags att återvända hem till Stockholm för min del. Också det en stad byggd på vatten, med öar sammanlänkade av broar. Vatten som på många sätt är en tillgång, men ibland också en kålla till frustration, när broarna saknas och det krävs en lång omväg för att ta sig runt. Vi vill ju så gärna ha allt. Både skönheten, närheten och tillgängligheten.
/Elisabet :)