Dodekalitten
Dodekalitten är ett spännande konstverk på norra Lolland, i Danmark. Ett konstverk under uppbyggnad. Processen startade 2010 och förväntas avslutas 2025. När verket är klart ska det bestå av 12 granitskulpturer 7-9 meter höga. Själva huvudena är 2 meter. De står vända mot varandra i en cirkel, på 40 meter i diameter.
Det är något av en pilgrimsvandring att ta sig dit. Först går du genom en skogsremsa med höga träd, som ger ett täckande skydd. Därefter kommer du ut på de öppna fälten och horisonten öppnar sig. På avstånd står skulpturerna.
Dodekalitt betyder sten på grekiska. Bildhuggare är Thomas Kadziola.
När du närmar dig platsen möts du av en matta av toner, som förändrar karaktär och styrka vartefter. Framför varje staty finns en sten placerad, som inbjuder oss besökare att slå oss ner för att ta in upplevelsen av platsen. Under dygnets ljusa timmar hörs elektronisk musik. Det är ljudinstallationen "Solkrets", som skapats av kompositören Wayne Siegel.
Musiken förändras gradvis utifrån ett datorprogram som påverkas av bland annat solens upp- och nedgång. Att sitta tillsammans med okända människor och bli en del av verket var en fascinerande upplevelse.
På platsen finns några stenar placerade som ännu inte fått sin form. Yran samspelar med omgivningen. Den hårda graniten möter de böljande fälten.
Stenarna har olika karaktär, både i struktur och färg.
Höjden är imponerande. Kanske kan stenen berätta något om oss mäniskors förhållande till naturen? Om vår litenhet inför naturens väldighet. Om människans förmåga att skapa ur naturen. ett skapande som på en gång kan vara både destruktivt och konstruktivt. Vår vilja att tämja och behärska, ja rent av härska över skapelsen.
Stenansikten som uttrycker något som betraktaren själv får fylla i. De står med slutna respektive öppna ögon.
Jag kan inte låta bli att fundera över vad kommande generationer kommer att tänka kring de här skulturerna den dag ingen längre finns kvar som kan berätta om dem.
Statyerna som kommer att bli tolv tillsammans då de är klara. Tolv som ett halvt dygns timmar, eller årets tolv månader. Ett solur? Ett tidsdokument? Helt klart en fascinerande upplevelse. En plats som talar till många sinnen och som vill berätta en historia för oss, om vi vill lyssna. Men jag tro att det vi hör skiljer sig åt, från person till person. Det skulle vara spännande att få dela din upplevelse...
Här finns mer information om projektet, om du är nyfiken.
Drönarnbilderna är tagna av mannen min och redigerade av mig. Övriga bilder är mina egna.
En annan konstupplevelse i naturen vi varit med om i sommar är Konst på hög, utanför Kumla.
/Elisabet :)