/ Allmänt / Vardagsprat /

Avtryck

Tänk hur märkligt livet är! Hur många människor vi möter och lär känna. Somliga slår vi följe med ett tag och lär känna närmare. Vandrar med, delar livet med, både glädje och sorg. Andra är mer tillfälliga möten. Kanske ses vi en gång och aldrig mer. Ändå kan ett sådant möte göra avtryck och finnas med på den fortsatta vandringen. Ibland tänker jag tillbaka på människor jag mött och undrar över var de finns nu och hur deras liv ser ut. Saknar, minns, skrattar. Ibland finns också andra känslor där, av oro och funderingar kring hur det har gått. Hur livet har blivit.
 
Jag vill ständigt påminna mig själv om hur viktigt ett enskilt möte kan vara. Om det är så viktigt för mig kan mötet med mig kanske också vara viktigt för en annan människa. Den tanken gör mig ödmjuk och jag säger mig att det just därför är så viktigt hur vi bemöter varandra. Hur jag bemöter en främmande människa - även om vi kanske aldrig mer kommer att ses. Tänk vilken gåva om och när vi får göra ett vackert avtryck i en annan människas liv!
/Elisabet :)
 
 
 
 
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / avtryck / människa / möten
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

På riktigt

Läste i Visions senaste tidning om en studie som gjorts vid Universitetet i Michigan. De hade följt en grupp studenter, för att studera deras välmående. Resultatet visade att de som använde Facebook flitigast var mindre välmående. De som istället träffade vänner på riktig mådde mycket bättre. 
Är det någon som är förvånad? 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Vardagsprat /

Tacksam!

Det har varit en intensiv dag på många sätt. Möten med människor, varvat med en hel del tankeverksamhet. Då är det en skön känsla att komma hem och möta familjen med småprat kring dagen som gått, läxor, kompisar och arbete. Jag tänker på det där ibland - hur tacksam jag är över att ha en familj att komma hem till. Att få hjälp att skingra tankar och byta fokus. Det blir så tydligt att livet innehåller så mycket mer. Människor och vänskap är verkligen värdefullt. För mig är matgemenskapen en viktig del av det och jag gillar desutom att laga mat, vilket ju inte är någon nackdel. Igår anmälde sonen en extra gäst till fredagens kvällsmat och i dag kom äldsta dottern och anmälde tre, eller möjligtvis fyra kompisar till samma kväll. Så det får bli något som funkar för många, en klassiker i form av köttfärslimpa.
- "Det är väl okej? Det blir inte för många?"
- "Nej, jag gillar om era kompisar trivs här. En eller två extra spelar inte så stor roll. Är det fler är det förstås bra att veta om det innan."
Så det ser jag fram emot i morgon. Ett gästspel i huset innan de drar vidare till kvällens begivenhet. Men, nu är det kväll och lugnet börjar infinna sig. Ute är det redan riktigt mörkt. Ännu ett uttryck för att hösten lurar i farstun. Dags att stänga ner och ladda för en ny dag...
Det fascinerande är att ju fler som äter tillsammans, desto längre tycks maten räcka. Kan någon förklara för mig hur det går till?!
/Elisabet :)