/ Allmänt / Vardagsprat /

Höst på Waldermarsudde

I morse skrev jag om mitt enda måste för idag, att gå ut i naturen. Det blev en tur, men inåt stan och ut på Waldemarsudde. Med mig i sällskap fick jag både mannen och yngsta dottern.
 
En skön dag och ett möte med hösten. Som alltid fascineras jag av färgerna och de många schatteringarna.
 
Det var en dag med omväxlande sol och moln. Vattnet skiftade ständigt färg...
 
liksom himlen.
 
Vildvinet rodnar...
 
och trädgårdens blommor sjunger på sista versen. Ändå är de så vackra...
 
och intensiva i sina färger.
 
En rofylld plats, mitt i Stockholm.
 
På en klippa står den vingklippta kvarnen, som en gång i tiden användes för att göra linolja i. Så fortsatte vår vandring till Rosendals trädgård. Men bilder därifrån får komma i ett senare inlägg.
 
Måste också uttrycka min glädje över att äntligen ha tillgång till ett bildredigeringsprogram igen. Glad och tacksam över att mannens tålamod och arbete med att få programet att fungera. Det blir ju roligare när jag kan jobba lite mer med bilderna, även om jag alltid ser det som en sport att redigera så mycket som möjligt redan då bilden tas. 
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / Stockholm / Stockholmsbilder / Waldermarsudde / foto / höstbilder / naturbilder
/ Allmänt / Vardagsprat /

Det enda jag måste idag

När molnen skingras
och solen tränger sig fram
då vidgas tanken.
 
Det är märkligt ändå, hur beroende en kan vara av naturens skiftningar och vädrets. Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag, som tycker så mycket om att vara i naturen, ändå bor i en stad. Undrar hur det kommer sig att jag tillbringar så mycket mer tid i lokaltrafiken än på en cykel, eller ännu hellre långsamt gående i ett vackert område. Ändå vet jag ju svaret. Vet ju att jag också älskar staden och dess brus av människor och intryck. Vet att jag gjort aktiva val för att få arbeta med det jag älskar och kunna få olika delar i mitt liv. 
 
Men det ligger nog i människans natur att längta och att ständigt söka vidare. Där finns ett sökande efter att få både och, i alla fall hos mig. För mig innebär det att både få stad och natur. Att både få leva i ett flöde av intryck och hitta utrymme för den egna tanken och vilan. Balans i livet. Att både få ta emot och att ge ut. 
 
Idag har jag ledig-helg-lördag. Det är alltid en lite lyxig känsla. Den av att veta att när den här dagen är över finns ytterligare två lediga dagar kvar. Sol och blå himmel, varvat med lite moln, bådar gott för dagen. Det enda jag måste idag är att gå ut. Bara för att jag vill och för att jag känner att både min kropp, min hjärna och min inre kompass behöver det. Önskar oss alla en bra dag!
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / balans i livet / tankar om livet
/ Allmänt / Vardagsprat /

En långsamhetens melodi

Att skynda långsamt
är ofta bästa rådet,
men svårt att följa.
 
Många saker mår bra av att få ta tid. Beslut kan behöva få mogna fram. Förändringar behöver grundas. Relationer måste få växa i sin egen takt. Ändå vill vi så ofta skynda på. Hela samhället vill få oss att effektivisera. Organisationer ska slimmas och resurser sparas. Men det blir ofta helt fel. Det som sparas in på ett håll, kostar på ett annat. Och ofta blir enskilda individer lidande. Vi ser det. Vi pratar om det. Ändå så fortsätter det. Hela tänkandet sprider sig som en farsot, sipprar in i alla delar av våra liv. Det tränger allt längre ner i åldrarna. 
 
Det behövs en motrörelse. En långsamhetens melodi, som hjälper oss att vara närarande i nuet. Som hjälper oss att vara hela. Jag är övertygad om att det i det långa loppet, skulle spara resurser - eftersom det sparar människoliv. För den som en gång sprungit så fort att hjärnan tagit skada, kan aldrig springa lika fort igen. Och varför skulle vi det? Vi borde aldrig ha gjort det, inte ens då i början. Inte ens då när allt var spännande, utmanande och stimulerande. För alla behöver vi nu och då går ner i varv. Skynda lånsamt.
 
/Elisabet :)