/ Allmänt / Resor / Vardagsprat /

Utan gemensamt språk

När språket inte finns
skärps hörseln
 
Det är märkligt att befinna sig i en miljö där människor omkring ständigt kommunicerar på ett språk jag inte förstår. Ändå finns där en kommunikation som går fram. Gester, tonläge och ögon förmedlar det som orden annars gör.
 
I går förmiddag var jag på "Veranda" En mötesplats för barn i förskoleåldern och deras föräldrar. En av mina vänner har skapat och driver verksamheten. Under drygt två timmar ges utrymme för fri lek och tre pass med rörelse/dans, skapande och sångsamling. Allt avslutas med gemensamt fika och mer fri lek. En hel del inspiration till pedagogiken har hämtats i Sverige.
 
Även om jag inte förstår språket så tar jag in det som händer i rummet. Kanske ändå mer egentligen, eftersom andra sinnen skärps när en kommunikationsväg är avstängd. Mina ögon följer barnen och föräldrarna som rör sig i rummet. Jag ser hur de kommunicerar med varandra. Jag ser när kommunikationen inte når fram. Jag känner i min kropp när det blir missförstånd. Känner också i mig när återupprättande sker. När barnet blir upplyft av trygga armar. Jag ser lyckan i samspelet, känner glädjen i rörelsen. Kommunikation är så mycket mer än ord.
 
Vid sångsamlingen kommer ett barn och sätter sig självklart i mitt knä, som är ledigt. Mamma har fullt upp med syskonen. Sången pågår och jag är en del av den, utan att kunna orden. Efteråt  pratar vi med varandra. Barnet förstår nog mig bättre än jag förstår hen. Men det är tillräckligt. Det känns gott.
 
Gårdagen avslutades med födelsedagsfest. Ytterligare möten med nya bekantskaper. En blandning av språk. Somliga samtal behöver passera via en tredje person, men det gör inte så mycket. Allt måste heller inte förstås. Det viktiga är att få känna delaktighet. Det är skönt att på ett så självklart sätt släppas in i ett sammanhang som inte är mitt vanliga. Det är stort. En gåva av livet. 
 
Idag är det dags att lämna Vilnius och vardagen väntar på nytt. 
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Ett möte som inspirerar / Mor och dotter blogg / Vilnius / relationer / språk
/ Allmänt / Resor / Vardagsprat /

En blick

Hennes skarpa blick
avslöjar betraktaren.
Ställer frågorna!
 
Vart är du på väg?
Har du tid att stanna upp?
Tid är allt jag har.
 
Jag finns i nuet.
Om framtiden vet jag noll.
Gårdagen har flytt.
 
Jag mötte den starka bilden igår på min vandring. Högt upp, på väggen av ett rivningshus sitter hon och blickar ut. En stark bild, som fångar betraktaren. Så många färger och nyanser. Så stark i sitt formspråk. Hon får mig att stanna till och det är svårt att lämna henne bakom sig. Blicken följer med.
 
Efter samtalen de här dagarna i Litauen så funderar jag mycket kring hur samhället, kulturen och de värderingar vi möts av hemma och i vår vardag påverkar oss. Berättelserna om tiden under Sovjetunionen, men också i brytningstiden därefter är intressanta. Samtidigt slås jag av hur svårt det är att riktigt förstå vad den perioden innebar för dem som levde i det. Men, som alltid, genom att lyssna till andras berättelser och erfarenheter kan vi ändå ana. Ana och förstå lite mer.
 
Bilden ovan är från en husvägg i Uzupis, en del av Gamla stan i Vilnius. Uzupis betyder "på andra sidan floden" och området avgränsas av floden Vilnia. Platsen är bebodd sedan 1400-talet. Numera är området känt som "Republiken Uzupis", sedan en grupp konstnärer och artister utropade dess självständighet den 1 april 1997, på själva "ljugaredagen"...
 
/Elisabet :) 
Kommentarer (0)
Blogg / Litauen / Mor och dotter blogg / Streetart / Uzupis / berättelser / gatukonst
/ Allmänt / Resor / Vardagsprat /

Vår i Vilnius

Vlken otroligt vacker dag! Strålande sol, klarblå himmel och riktigt varmt.  Våren här har kommit ungefär lika långt som hemma i Stockholm. Träden blommar för fullt. Jag har promenerat genom staden, utmed vattnet och upp på kullar. Dessutom har jag kunnat konstatera att det finns gott om Second hand affärer här för dem som gillar sådant. Jag gjorde ett par riktigt bra fynd. 
 
Kvällen bjöd på ett träningspass och ett pass med kameran för att föreviga ett gäng dansare. Lagom kreativt och vilsamt...
 
/Elisabet :)