/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

En pappas ögon och kärlek

Stockholm, igår eftermiddag, när nazister höll tal och motdemonstranter markerade genom sin närvaro  - firade en man sina 90 levnadsår med en fest på Fryshuset. Emerich Roth, överlevare från Auschwitz. I början av 90-talet var han med och startade föreningen Exit, som arbetar för att hjälpa människor att lämna högerextrema grupper. De har fått se resultat av sitt arbete. Rörelsen Exit har hjälpt 800 ungdomar att hoppa av och gå vidare. På frågan om det finns någon gemensam nämnare för ungdomarna de arbetat med svarar han: "Inte en enda, inte en enda, har haft en riktig pappa!" (Källa: Aftonbladet, gårdagens nätupplaga)
 
Hans uttalande för oss tillbaka till det mest grundläggande - det mänskliga behovet att bli sedd och älskad för den vi är. Och jag tänker på alla barn som inte har föräldrar som klarar av att ge dem just det. Hur viktigt är det inte att andra vuxna i deras omgivning då kan se dem och bekräfta dem, ge dem en bra start! Kan det finnas något viktigare i vårt samhälle än att ge resurser till barn då de växer upp? Jag kan inte annat än tro att det är lönande - rent samhällsekonomiskt - men framförallt att det skulle bespara många människor mycket lidande. 
 
Därför är jag så glad över alla människor som ger av sin tid, i ideella föreningar, i sitt arbete och i vardagen. Som ser barnen och ungdomarna omkring sig. Grannens barn, vännernas barnbarn, de som rör sig på skolan intill...
 
Den som känner sig buren - vågar lyfta vingarna och flyga!
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Emerich Roth / Föreningen Exit / Mor och dotter blogg / pappa
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Det skrämmer mig

Större delen av dagen har helikoptrar hovrat över vår stad. Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården har fyllts av människor som velat markera gentemot Svenskarnas partis möte och de nazistiska åsikter som gruppen representerar. Klockan 14.00 kallade kyrkklockorna i S.t Jakobs kyrka till en ekumenisk gudstjänst för att manifestera Alla människors okränkbara värde i en tid då det inte längre är självklart. En gudstjänst för människor - inte mot. Också Kungliga operan valde att markera sin ståndpunkt genom att hålla stängt, men på annonsplatserna tala för människors lika värde.
 
Inte långt från den aktuella platsen finns Stockholms stora synagoga. Ute på gården finns ett stort minnesmonument, med överskriften: Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall bli utrotat. Utmed väggarna finns 8 000 namn ingraverade.
 
 GLÖM OSS INTE
Ropen från de 6 miljoner judar som under åren 1939-1945 dödades
av nazisterna och deras medlöpare ekar från dessa stenar.
 
Här namnges 8 000 offer vars minne vårdas av överlevande släktingar
som räddades till Sverige.
 
Endast med kunskap om det förflutna kan vi bekämpa rasism,
antisemitism och intolerans.
 
Jag vet inte hur medvetna de som valde platsen idag för ett nazistiskt möte är om denna vägg och vad den står för. Det skrämmer mig att så starka krafter är i rörelse i vårt land idag. Jag känner frustration och ilska över att så många tar sig rätten att sortera människor och placera oss i fack. Jag blir upprörd över att så ofantlig stora summor med pengar - våra skattepengar - ska gå åt till den massiva polisbevakning som behövs för att hålla isär människor som medvetet söker konflikt. Den stora gruppen människor på plats agerade helt fredligt, men en mindre grupp - maskerade förstås - provocerade och våldet fanns ständigt under ytan.
 
Vi lever i en demokrati och alla människor har rätt att uttrycka sin åsikt - men det blir märkligt när den åsikten går så radikalt mot allt vad demokrati står för. Det skrämmer mig att allt fler hellre ser en diktatur, än den mångfald en väl utvecklad demokrati kan få innebära. Det skrämmer mig att så pass många är beredda att ta till våld i mötet med andra. Det skrämmer mig att somliga anser sig för mer än andra. Därför är det viktigt att det syns hur många det är som vill något annat. Hur många som ser värdet av mångfald och olikheter. Som vill ta emot, lära och dela med sig. Frågan är bara hur vi bäst kan visa det? Hur kan vi visa att vi är för - och inte emot - varandra!
 
Vi får aldrig glömma dessa namn. Alla dessa rader av namn. För bakom varje namn finns en individ, en personlighet - en människa, som du och jag.
 
Det fruktansvärda är att vi som mänsklighet inte har lärt oss mer av det som har skett. Också nu dödas ett oräkneligt antal människor varje dag på grund av konflikter i vår värld. Konflikter som grundats i att vi inte ser på varandra som lika mycket värda. Det gör mig rädd!
 
Samtidigt gläds jag åt att många fler vill bygga en värld där alla människor behandlas lika! Och att många ser mångfalden som en tillgång. Vi måste göra våra röster hörda och framförallt leva som vi lär...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (2)
Alla människors lika värde / Blogg / Mor och dotter blogg / Människovärde / Stockholms stora synagoga / manifestation mot nazism
/ Allmänt / Vardagsprat /

Röd dörr

En röd dörr
bara för att den är vacker.
Står där som ett utropstecken
mitt i en vit vägg.
 
En röd dörr
märkt av ålder
sned och vind
sluter inte ens tätt.
 
En röd dörr
markerar en närvaro.
Kanske en utmaning
att stanna upp en stund...
 
Alla dessa dörrar, som öppnas och stängs. De inbjuder eller håller borta. Överallt finns de och bär sin egen historia. Också i våra liv finns de, dörrarna, som öppnas och stängs. Möjligheter som finns, val som görs som i sin tur stänger alternativ och öppnar för nya. Perspektiv förändras, både inom oss och utanför. Livet pågår ständigt, hela tiden. Det rör sig. Och vi får förhålla oss till det som sker. Ibland vänta och bida vår tid. Andra gånger forsera och ta initiativ. Öppna, eller stänga? Gå in eller gå vidare? Det är frågan...
 
/Elisabet :)