/ Allmänt / Skapa /

Klädvård

Äntligen går det att gå ute, utan den tjocka vinterkappan, även om det fortfarande är ylle som gäller för min del. Den här tröjan designade och stickade jag för ungefär 30 år sedan och den har minst sagt använts flitigt. Det sätter förstås sina spår. Alla muddar är därförlagade, både ärmslut och längst ner på tröjan, liksom i halsen.
 
I början har jag först lagat genom att sy i maskor där det behövts, men när större delen av mudden är sliten är en bra variant att virka en ny kant, som här. Det bästa är förstås om en har kvar lite garn från när tröjan stickades, men det är ju inte alltid fallet. Jag tycker ändå inte att det gör så mycket att kanten får en lite avikande färg, som här.
 
Mudden vid ärmen, var dock ännu mera sliten. Därför valde jag att helt enkelt repa upp nedre delen, plocka upp maskorna och sticka i en ny bit. Även här syns en nyansskillnad i garnets färg och även i kvalitén, men det är ju sällan någon tittar riktigt så noga.
 
Den här tröjan skapade jag på gymnasiet. Det är växtfärgat garn och jag hade faktiskt växtfärgat kvar i en låda, om än inte i exakt samma färg. Också den här gången valde jag att virka en kant längst med den stickade mudden. 
 
Här lät jag mig inspireras av det taggiga gräset och virkade en kant, men lät en del av maskorna gå högra upp, för att bilda nytt "gräs". När en får leka med lagningarna så blir det ju helt enkelt lite roligare. Bäst av allt är ändå att tröjorna förhoppningsvis kan hänga med några år till.
 
/Elisabet :)