/ Allmänt / Skapa /

Om att ibland faktiskt få bli färdig

Det är söndag kväll efter ännu en strålande sommardag. Efter att ha jobbat hela helgen blev det dock inte solen för min del i eftermiddag, utan en välbehövlig tupplur, med balkongdörren öppen. Nu har det hunnit bli kväll och symaskinen har fått krypa fram. Sista delen till dotterns studentklädsel ska sys. En överdel i råsiden. Blir nog riktigt fint. Det är inte så ofta jag syr kläder längre, men nu när jag gör det igen inser jag hur kul det faktiskt är. Och framförallt hur tillfredsställande det är att sy kläder som verkligen passar kroppen som ska bära dem.
 
Dessutom är det skönt att få göra något som ger ett konkret och tydligt resultat. Så är det inte med allt jag gör i vanliga fall. Mycket i mitt arbete handlar om processer på olika nivåer. Många gånger handlar det om sådant som aldrig riktigt blir klart. Som Tranströmer skriver i sin dikt Romanska bågar: "Du blir aldrig färdig och det är som det ska." Men den här överdelen - den kommer att vara klar när det är dags!
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / DIY / Mor och dotter blogg / Studier / att bli färdig / klädsömnad / tankar om livet / vila
/ Allmänt / Skapa /

En matta av två

Jag har letat ett tag efter en bredare matta till vardagsrumet och inte hittat något jag gillat. Så på rean, för ett antal veckor sedan, hittade jag två mattor som kändes helt okej. Nu har jag äntligen satt mig ner för att sy ihop dem. Turligt nog hade mamma svart mattvarp liggandes hemma. Perfekt!
 
Voilà! Visst syns det att det egentligen är två mattor - men vad gör väl det! Lagom stor och något som värmer våra fötter på det kalla golvet.
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Skapa /

Trådar

Sitter i soffan
lagandes pappas tröja
som barnbarnet bär.
 
Att låta en tröja, stickad av min mamma på 70-talet, få ytterligare en tidsfrist känns som en bra meditation ikväll. Jag låter händerna jobba, utan att behöva tänka och känslan av att tiden binds ihop känns viktig på något sätt. Det finns så många trådar i det jag låter händerna göra. Trådarna till mina minnen när pappa, som inte finns längre, bar tröjan och till mamma som stickade den. Trådarna till tiden när jag bar den under min tonårstid och till mina barn som nu gärna bär den. Men också trådar till hantverket, stickningen, kvinnokraften och vad det innebär att vårda det vi har, istället för att köpa nytt.
 
Ändå vet jag ju, att vi knappast saknar tröjor i det här huset. Vi har fler än vi behöver. Men det spelar ingen roll. Många av dem har en historia, med sina instickade trådar... som på något sätt berör våra liv... tänker jag när jag låter virknålen följa de stickade muddarna, för att ge dem ny stadga. 
 
/Elisabet :)