/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Att finnas i det som är

I försoningen ser vi det som hänt utan att försköna.
Vi kan ta avstånd från det som har hänt om vi behöver det.
Försoning gör det möjligt för oss att behålla protesten
och ändå hitta nya vägar för liv och livsinnehåll.
Försoningen rymmer en vilja att börja om på nytt,
men det är inte samma sak som att vi accepterar det som hänt.
 
Lars Björklund, i boken Hur ska jag orka?
 
Lars Björklund skriver i sina böcker om vad det är att vara människa, när livet brister. Han har arbetat i många år som sjukhuspräst och då fått förtroendet att följa med en bit på vägen i andra människors liv. Han talar ofta om vikten av att kunna vara närvarande, utan att egentligen göra något. Talar om vikten av att inte använda de stora orden, utan faktiskt finnas i det som är.
 
Just nu är det något i alla får öva oss i, att stanna i det som är, utan att veta när livet blir "som vanligt" igen. Vi får anpassa oss, till en annorlunda tillvaro, där mycket som vi planerat för inte blir av. En tillvaro där vi tvingas stanna upp och sakta ner. Kanske kan det för en del innebära möjlighet till reflektion. En tid för att fundera över prioriteringar i livet. Samtidigt som jag skriver det inser jag att det för andra är en total omöjlighet, om oron för att få vardagen att gå ihop är alltför stor. Men oavsett hur våra förutsättningar ser ut, så behöver vi alla öva oss i acceptans. Det är mycket av det som sker just nu som vi inte kan göra något åt. Desto viktigare att se det som är möjligt och att göra det som är viktigt för oss.
 
/Elisabet :)

Kommentarer (1)
Hur ska jag orka? / Lars Björklund / Meteora Grekland blogg morochdotters / Mor och dotter blogg / acceptans / försoning