/ Allmänt / Vardagsprat /

Platser för växt

Jag använder ofta bilder från naturen, när jag talar om livet. Vi behöver fysiska bilder som vi känner igen, för att tala om det inre. Det som inte lika självklart låter sig beskrivas.Tänkte på det igen, när jag tittade på solrosorna och deras frön, som trädgårdsmästaren samlar in. Frön som torkas för att när tiden är inne sättas i jorden igen, för att bli till nya plantor.
 
Vi talar ofta om nya idéer som just frön. Kanske har vi fått dem av någon annan, en idé eller en tanke. Kanske har de fötts inom oss själva. Men en ny tanke kan behöva tid för att utvecklas och tid innan vi presenterar den för en större grupp. Tankar, precis som växter, kan behöva växthus för att utvecklas. Platser där tankarna kan få stötas och blötas tillsammans med andra, men i en skyddad miljö. Platser för att provtänka och provprata. Platser där små frön kan bli livsdugliga plantor, som tål att planteras ut på öppen mark.
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Foto /

En höstbetraktelse

Idag bjöds stockholmarna på sol. Det passade mig utmärkt. En promenad med kameran, med näsan mot solen, var precis vad jag behövde. Och en skön eftermiddagslur på det.
 
Jag tog vägen runt Lötsjön.
 
Njöt av färgerna...
 
skuggspelet på golfängarna..
 
och i trädens lövverk.
 
Hittade både en och två bänkar, där jag stannade till en stund men ansiktet vänt mot solen, tankandes energi.
 
Vattenytans rörelse färstärker upplevelsen av ljuset.
 
Det finns så mycket vackert att meditera över. Också den vissnande blomman bär sin skönhet.
 
Hösten innehåller så mycket av liv, med alla frukter och bär. Samtidigt berättar den om hur naturen förbereder sig för vinterns vila. Påminner oss om att var sak har sin tid och att det är mycket som faktiskt inte går att skynda på, hur gärna vi än skulle vilja.
 
Träden kläs av. Snart möter vi dess nakna siluetter. Men därinne, i det till synes döda, väntar nytt liv.
 
/Elisabet :)
 
Kommentarer (1)
Blogg / Lötsjön / Mor och dotter blogg / höstbilder / naturbilder / naturfoto
/ Allmänt / Vardagsprat /

Aldrig färdig

Alltid något nytt
aldrig fullärd och färdig.
Det är som det ska!
 
Min mormor sa alltid att en lever så länge en lär. För henne var lärandet en drivkraft i livet. Kanske inte så konstigt att hon också en gång utbildade sig till lärare. Hennes inställning är något jag själv bär med mig. Vissa dagar blir det tydligare än andra att det verkligen är så. Och jag gillar det. Gillar att det ständigt finns något nytt. Ibland i det lilla, ibland i det stora perspektivet. Men det är också skönt att få falla tillbaka på den erfarenhet jag hunnit samla på mig och lita på att det räcker långt med att bara vara. Skönt att inte alltid stå i nya situationer.
 
/Elisabet :)