/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Ett råd till världens ledare

Det borde vara obligatoriskt för världens ledare
att ta bokkörkort. Först när de har läst femtusen,
nej förresten tiotusen böcker, kanske de kommer i närheten
av att förstå mänskligheten och dess beteende.
Mina George
i boken "Den lilla bokhandeln Paris"
 
Citatet behöver knappast kommenteras. Det står helt för sig själv. Jag undrar just hur många volymer jag själv är uppe i nu. Det finns mycket kvar att läsa. Mycket kvar att lära. Det känns bra!
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Den lilla bohhandeln Paris / Mina George / Mor och dotter blogg / böcker / ledarskap / om läsande
/ Allmänt / Vardagsprat /

Då tänds ett hopp

Tänk vad mycket det betyder
att någon inte bara säger "jag förstår",
inte bara bekräftar och suckar,
utan faktiskt säger "jag vet och har kunskap".
 
Tänk vad mycket det betyder
med erfarenhet och rätt kompetens.
Någon som säger sig veta
hur det skulle kunna gå till
att komma vidare - om så bara ett steg till.
 
Jag kan förvånas över hur lite kunskap det tycks finnas ibland, hos människor som borde ha kunskap. Det kan gälla alla möjliga frågor om saker som kanske inte rör alla, men ändå ganska många. Frågor om stöd i livet när det går snett eller är tungt. Frågor kring myndigheter och ansvarsområden. Frågor om barn och vuxna. Frågor om rättigheter för den som av något skäl står lite vid sidan om det samhälle som de flesta av oss känner till. Frågor om sådant som tenderar att falla mellan stolarna.
 
Tänk så mycket det betyder då, när någon faktiskt vet något och brinner för det. Då släpper spänningar och det blir lättare att andas. Då tänds ett ljus av hopp.
 
För precis ett år sedan skrev jag också ett inlägg om just hopp. Kanske är januari en månad då vi behöver extra mycket av den varan?
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / att inte vara ensam / hopp / tillit
/ Allmänt / Skapa /

Trådar

Sitter i soffan
lagandes pappas tröja
som barnbarnet bär.
 
Att låta en tröja, stickad av min mamma på 70-talet, få ytterligare en tidsfrist känns som en bra meditation ikväll. Jag låter händerna jobba, utan att behöva tänka och känslan av att tiden binds ihop känns viktig på något sätt. Det finns så många trådar i det jag låter händerna göra. Trådarna till mina minnen när pappa, som inte finns längre, bar tröjan och till mamma som stickade den. Trådarna till tiden när jag bar den under min tonårstid och till mina barn som nu gärna bär den. Men också trådar till hantverket, stickningen, kvinnokraften och vad det innebär att vårda det vi har, istället för att köpa nytt.
 
Ändå vet jag ju, att vi knappast saknar tröjor i det här huset. Vi har fler än vi behöver. Men det spelar ingen roll. Många av dem har en historia, med sina instickade trådar... som på något sätt berör våra liv... tänker jag när jag låter virknålen följa de stickade muddarna, för att ge dem ny stadga. 
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Hantverk / Mor och dotter blogg / lagning av tröja / stickat / virkat