/ Allmänt / Vardagsprat /

Detta med kommunikation

I ett samtal för ett tag sedan var det ett ord som stack ut. Ordet eftertanke. Vi talade om värdet av att våga dröja med att svara. Att inte vara så snabb och effektiv, att tanken inte hinner med. Ordet har funnits med mig sedan dess. Jag prövar att utmana mig själv, ja framför allt att påminna mig själv, om att tänka efter före. Att låta mitt svar landa i kroppen, i magkänslan och erfarenheten, innan jag ger det till någon annan. Då är förhoppningsvis mitt svar ett tydligt "ja" eller ett lika tydligt "nej". 
 
Kanske skulle vi kunna hjälpa varandra genom att aldrig förvänta oss snabba svar på större frågor. Kanske skulle vi alltid skicka med ett "Sov på saken, så hörs vi sen!".
 
Samtidigt lever jag med frustrationen av att så många inte ger några svar alls. Och jag tänker på alla gånger jag skulle önska få något form av svar att rätta mig efter. Gärna ett "ja", eller "nej"  - eller ett "kanske", eller rent av "vet ej", men i alla fall någon form av reaktion för att kunna gå vidare. Det är inte enkelt detta med kommunikation. Kanske skulle ordet eftertanke kunna vara en hjälp också här. Att faktiskt ta fler aktiva beslut, om när ett svar förtjänar att dröja - och även meddela detta,  eller när det är bättre att svara utifrån det en vet just när frågan kommer...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Bloggare / Mor och dotter blogg / eftertanke / kommunikation / svar
/ Allmänt / Vardagsprat /

Stora rubriker


Idag fylls de stora dagstidningarna och nyhetsrapporteringarna om beskrivningar av den man som körde lastbilen på Drottninggatan den 7 april förra året. Idag påbörjas rättegången. Självklart väcker det tankar hos många av oss. Tankar om utsatthet, sårbarhet, ondska, skräck - men också om demokrati, kärlek, omsorg, respekt och mänskliga rättigheter.
 
Det var många som fick en förändrad livssituation efter det som hände. Många som för alltid kommer att bära med sig den dagen som ett sår och ett ärr i sin själ. Många som sörjer den och det som de mist. Men vi är också många som bär med oss bilderna och erfarenheterna av alla hjälpande händer den dagen. Alla mönniskor som såg varandra och på bästa sätt försökte hjälpa och stötta varandra. Och vi är många som kommer att minnas de hav av blommor som smyckade Drottninggatan dagarna och veckorna efter dådet. 
 
Livet är skört. Vi vet det. Men vi vet också att livet är starkt och att band mellan människor är starka. Vi har alla ett ansvar för det samhälle vi lever i. Ett ansvar att vara delaktiga, att inte blunda för det som sker. Ett ansvar att lyfta och stötta de positiva krafter som finns och att motarbeta de desutruktiva krafterna. Ett ansvar att arbeta för inkludering, för alla människors lika värde. 
 
Idag fylls tidningarna av stora rubriker. Låt oss fylla på med de små. De där rubrikerna och berättelserna som talar om mellanmänskliga relationer och värdefulla möten i vardagen. Möten där vi berör varandra på riktigt.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Alla människors lika värde / Blogg / Mor och dotter blogg / Stockholm / attentat / medmänsklighet
/ Allmänt / Vardagsprat /

Tiden är dyrbar

Bara det som får tid att slå rot blir bestående.
 
Det är en hel del i livet som inte går att skynda fram. Ändå luras vi gång på gång till att tro det. Gör allt för många saker samtidigt, alltför fort. Tar oss från en plats till en annan, en tanke till en annan, utan att inse att det sker på bekostnad av något. Vi märker det inte förrän det där något plötsligt gör att livet slår bakut. Eller för vi att plötsligt övervväldigas av trötthet. Eller av att en tomhetskänsla kommer över oss, som tar över allt.
 
Jag tror att vi är många som lärt oss detta och som vet att vi behöver tid för vila, återhämtning och reflektion. Vet att vi mår bra av att låta det vi verkligen tycker om och mår bra av få ta tid. För min del handlar det om att ha tid för reflektion, tid att hämta in nya tankar och låta mig inspireras av andras ord och andras bilder. Jag vet att jag inte har något att ge ut om jag inte också får ta in. Och jag vet också att jag behöver tid att smälta och bearbeta. Tid för att låta tankarna slå rot och börja växa.  
 
Tid. Det kanske är det värdefullaste vi har just nu. Många idag äger allt utom just tid. Jag fick ett kort från en person för ett tag sedan, som gjorde mig så glad. Ett tack-kort med orden: "Elisabet, du har gett mig av det dyrbaraste du har - din tid."  Och jag kände hur orden nådde en botten inom mig. De rörde vid något viktigt. Ja, min tid är viktig. Jag ska vara varsam om den. Och jag ska också dela med mig av den - till det som är viktigt. Och jag ska också göra som personen ifråga - tacka för den tid andra ger till mig. Tid är en gåva.
 
/Elisabet :)