/ Allmänt / Resor /

Yttre och inre resa

Vackra platser
kan vara som balsam
för en trött själ.
 
De hjälper själen till vila
och ger tanken luft
under vingarna.
 
Sköna, rofyllda platser
ger kroppen ro
att slappna av och bara vara.
 
Utan för många måsten
är det lättare
att möta sitt eget inre.
 
Ögat, örat, ja alla sinnen
skärps och upptäcker
det jag annars lätt missar.
 
De små detaljerna
som stenens och lavans färger,
skiftningarna i lövens grönska.
 
Nya yttre vägar
kan bereda plats
för inre stigar.
 
Vida vyer och vacker utsikt
öppnar upp och ger nytt syre
till kroppens blodomlopp.
 
Den inre och den yttre resan hör ihop. Men ofta tar vi oss inte tid att se det. Kanske för att vi inte vill att de vi har omkring oss ska påverka oss så mycket som det gör. Bilderna är tagna i början av veckan på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping, där jag var på samtalsdagar med jobbet.
 
Härom veckan skrev jag ett annat inlägg just om vikten av att hitta platser där själen får utrymme.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / Tankar om att resa / platser för själen / själen / ta emot / tankar om livet
/ Allmänt / Resor /

Drottningholm i vårväntan

En grådisig aprildag besökte vi Drottningholm, med våra gäster. Hela parken andades väntan. Väntan på vår, växtlighet, sol och värme. 
 
Det är något nästan spöklikt över en i stort sett tom park, 
 
...med träd, som ännu mest liknar skelett. Men vi vet ju, att det också i de här till synes döda träden, gömmer sig liv. Men det där livet sitter långt inne i år. Åh, vad jag längtar efter grönska just nu!
 
Grönska och isfritt vatten.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Drottningholms slott / Mor och dotter blogg / Turista i Stockholm / aprilväder
/ Allmänt / Foto / Resor /

Vårvinter i Stockholm

Med gäster i huset blir det av att se sig om i Stockholm. För en vecka sedan blev det en tur ut till Beckholmen. Det är en liten ö strax söder om Djurgården. En liten träbro leder ut till ön, som idag är en del av nationalstadsparken. 
 
År 1661 fick Albert Schmidt tillstånd att starta becksjuderi på holmen, som då fick sitt nya namn. Innan dess hette den Biskopsholmen. Att göra tjära och bleck var brandfarligt och den här holmen ansågs vara betydigt bättre säkerhetsmässigt, än den tidigare platsen som låg betydligt mer centralt. 
 
I mitten av 1800-talet blev Beckholmen en varvsö och är det fortfarande.
 
Enligt skyltarna på platsen finns här en hel del ovanliga växter, som kommit till ön via fartygens barlast. Kanske värt att återkomma hit, när det börjar blomma?
 
 
 
Strandvägen.
 
Skeppsholmen.
 
Nationalmuséum.
 
Slottet.
 
En blåsig dag, men med blå himmel och sol på näsan...
 
/Elisabet :)