/ Allmänt / Resor /

Konst utmed kanalen Saint Martin

Paris är en stad med gott om gatukonst. Hela husväggar med stora målningar och små detaljer. De finns högt och lågt. Men det är inte så ofta en lyckas få se när det skapas. Men här är en konstnär i full gång med sina sprayburkar. Hon smälter nästan in i målningen.
 
 
 
 Utmed kanalen St Martin fanns det många olika konstnärsstilar.
 
 
 
Och mitt ibland allt annat även ett Eiffeltorn byggt av stolar.
 
Även flera av båtarna vid kajen var målade.
 
Och brofästet förstås.
 
Om du vill få en utbildning - gå till skolan! Om du vill vara kreativ - gör det du vill! Kanske något att meditera över i skolstartstider? 
 
En bild från ett hus i närheten av St Michel.
 
Och några ord sprayade på det stora monumentet vid Place de la Republique: Älska varandra!
 En bra uppmaning inför en ny vecka - Älska varandra! 
 
Här hittar du andra bilder från vår vandring utmed kanalen St Martin. Och vill du se mer gatukonst från Paris finns bilder från La Gare du Nord här.
 
/Elisabet :) 
Kommentarer (0)
Blogg / Kanalen St Martin / Mor och dotter blogg / Paris / St Martin / Streetart / gatukonst
/ Allmänt / Resor /

Kanalen St Martin i Paris

När vi är en vecka i Paris för att besöka familjen brukar vi vika åtminstone en dag för att turista. Den här gången föreslog jag att vi skulle gå utmed kanalen St Martin, vilket familjen var med på.
 
Det här är ett område i staden där jag faktiskt aldrig har varit förut. 
 
Vi åkte till tunnelbanestationen République, startade vid Pont d'Amelie och gick mot Parc de la Villette.
 
Kanalen är ca 4 km lång.
 
 
La Rotonde Ledoux, ligger där Le Bassin de la Villette börjar.
 
Längst bort i bild syns Parc de la Villette, Paris största park. Här ligger även Cité de la science et de l'industrie. En plats att upptäcka för både små och stora barn.
 
 
Här fanns ett stort område där kommunen ställt iordning aktivteter för barn, både på kajen och ute på vattnet. 
 
En restaurang där menyn ändras varje dag, då det är flyktingar som är kockar från hela världen, som lagar maten. Tyvärr hade vi redan hunnit äta lunch när vi passerade här. 
 
Kanalens städpatrull med båten som fungerar som en dammsugare...
 
Utmed kajerna låg ett antal spännande båtar, som en flytande scen.
 
En teaterbåt.
 
Där fanns även en flytande bokhandel. Kunde inte låta bli att tänka på en av böckerna jag läste i vintras: Den lilla bokhandeln i Paris, av Nina George. 
 
Huvudperson i boken är Monsieurs Perdu, som kallar sig för en litterär apotekare. Från sin pråm och bokhandel på floden Seine ordinerar han romaner för alla möjliga situationer i livet och reparer människors hjärtan och själar, samtidigt som han säljer en och annan bok. Men en dag är det dags för honom att lätta ankar och han drar iväg med pråmen. En skön och lättläst bok om människor och relationer.
 
r finns ett citat ur boken, till världens ledare.
 
Utmed kanalen fanns en hel del gatukonst, men de bilderna kommer att få ett eget inlägg.
 
När vi kom fram till Parc de la Villette svängde vi av, tog oss till en tunnelbana för att åka vidare till La Bastille.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Den lilla bokhandeln i Paris / Kanalen St Martin / Mor och dotter blogg / Parc de la Villette / Paris
/ Allmänt / Foto / Resor /

En trädgård för möten

Trädgårdar inbjuder ofta till möten. Särskilt de trädgårdar som innehåller många olika rum. Det är som att de lockar fram något inom oss. Det är inte konstigt att det ofta finns berättelser om trädgårdar i våra myter cch skapelseberättelser. Berättelser där trädgården själv spelar en central roll. Den symboliserar både växtkraft och kärlek. Där finns hemligheter och öppenheter. 
 
Jag tänkte på det när jag och mannen besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg. En trädgård som innehåller många olika rum, större och mindre. En del ytor är strama, andra med lekfulla. Då finns små krypin och stora lekytor.
 
Det fina med trädgårdar är att det inte känns konstigt att vara där på egen hand, lika väl som i gemenskap med en person eller många. Jag älskar att det finns vattenytor här och var. Jag har alltid haft en speciell relation till vatten. Vatten som rör sig, ger mig ro. En porlande bäck är något av det bästa jag vet, men också ett grått hav piskat av vinden gör något med mig som jag tycker om. Det är ett språk utan ord.
 
Vi hade inte mer än kommit in i parken när vi kom i samspråk med ett äldre, underbart par. Vi fick del av en del av deras livsberättelser och några Göteborgstips på köpet. :)
 
Här och var satt människor som sökt upp en lugn plats med en bok.
 
Andra ville ha en plats i skymundan tillsammans med någon speciell.
 
Och sittplatser finns lite överallt, av olika slag.
 
När vi kom till rosenparken ett par timmar senare såg vi det äldre paret igen och vinkade till varandra. Deras leenden bär jag fortfarande med mig. 
 
Och rosorna tävlade i väldoft...
 
,,, och skönhet.
 
 
 
 
 
Mannen min - också han med sin kamera.
 
/Elisabet :)