/ Allmänt / Resor /

På Amazonasfloden

Häromdagen skrev jag om när vi besökte ett fjärilshus, i närheten av Iquitos, Peru. Iquitos ligger vid en gren av Amazonasfloden, i norra delen av Peru. För att komma till Fjärilshuset åkte vi med en av "taxibåtarna". Här kommer lite bilder från den turen.
 
Här finns verkligen alla möjilga sorters båtar, stora och små, vackra och fula. Moderna sådana...
 
och mer eller mindre historiska sådana.
 
När vi besökte Peru över jul och nyår så var det (och är fortfarande) regnperiod, så vattenståndet är ovanligt högt.
 
Husen vid floden är byggda på stolpar, som just nu döljs av vattnet.
 
Så var vi framme vid dagens utflyktsmål, ett fjärilshus "Mariposario", som jag redan skrivit om. Tycker du om mina naturbilder i regnskogsmiljö så finns fler sådana från resan:
 
Ett center i Iquitos med djur som riskerar att utrotas.
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Amazonas / Amazonasfloden / Blogg / Mor och dotter blogg / Peru / Resa i Peru
/ Allmänt / Resor /

Fjärilar i Amazonas

Det finns förstås fortfarande platser och foton från vår resa till Peru att visa, så nu och då kommer det att dyka upp sådana inlägg en tid framöver. Det är ju också ett sätt för mig att låta resan dröja kvar. En god eftersmak.
 
En av dagartogna i Iquitos, tog vi en flodbåt för att besöka ett fjärilshus.
 
Ett informativt besök, pedaogiskt upplagt. Men det var tur att vi hade en egen tolk med, för guiden pratade tyvärr inte något annat än spanska. Guide berättade om fjärilens olika stadier. Här på bordet syns puppor i olika faser, alla är levande.
 
Där fanns även ett antal olika larver, mer eller mindre vackra.
 
Guiden sa lite skämtsamt att de vackraste fjärilarna ser fulast ut som larver. Och att de vackraste larverna med andra ord också blir minst iögonfallande som fjärilar. Vet inte om det stämmer. Naturens egen rättvisa?
 
Alla olika fjärilsarter har sin faoritväxt. Intressant nog har växten/trädet en förmåga att försvara sig mot inkräktarna, vilket gör att när ett träd bliit invaderat utsöndrar de sedan ett ämne som gör att fjärilarna inte vill komma dit på en tid och växten får möjlighet att återhämta sig.
 
Delar av, och ibland hela växten dör, eftersom bladen sedan blir mat när larven utvecklats. Äggen tar mellan tre till åtta dagar att utvecklas till en larv. 
 
Den kortaste fasen i en fjärils liv är just den som fjäril. En del av dem lever inte mer än två dagar i den formen, andra upp till två veckor.
 
När de kommer ut som fjärilar är de fullvuxna och moga att para sig direkt. Honan sänder ut en doft, som hannarna kan känna på flera kilomets avstånd. De kan då komma flera stycken för att få möjlighet att para sig och det är honan som väljer vem det blir. 
 
Beroende på art kan honan lägga enstaka ägg, i kluster eller hundratals på samma plats. Fjärilarna lägger i genomsnitt mellan 100-300 ägg. Men en del arter lägger bara ett dussin. Men av de befruktade äggen är det bara ett fåtal som överlever. Andra äts upp av insekter, eller dör helt enkelt.
 
Det är ändå fascinerande att se hur olika de är i form, färg och storlek.
 
Enda sättet att hålla i en fjäril, utan att skada den. Om du små fjunen, som finns på vingarna går av, så kan den inte flyga.
 
Så vacker, också som död. I fjärilshuset tog de vara på en del av vingarna och gjorde smycken av dem.
 
 
Men varför inte ha dem, levande, som en hatt? Dottern, som fick agera tolk, inte bara åt oss utan för ytterligare besökare som inte kunde spanska. Så det fick bli på engelska.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Amazonas / Blogg / Iquitos / Mariposario / Mor och dotter blogg / Peru / Resa i Peru / fjärilar
/ Allmänt / Vardagsprat /

Ibland hittar en ett guldkorn

Inför vår julresa var jag inne på Myrorna och köpte en hel hög med böcker. Fördelen med att gå där och plocka är att det går att få en rejäl hög böcker (i mitt fall sju), för samma pris som en pocketbok i en vanlig bokhandel. Nackdelen är att det inte alltid är de senaste titlarna och de som är mest omtalade just nu. Men ibland går det att göra riktiga fynd. Som den här boken, som jag gärna tipsar om.
 
Det är författaren Yasmin Crowthers debutbok, skriven 2006. Hon är uppvuxen i London med en iransk mamma och en engelsk pappa. Bokens huvudpersoner delar samma förutsättningar. Den handlar om den vuxna dottern Sara, i London, som försöker förstå sin mamma Maryam, som är uppvuxen i bergen i gränstraken mellan Afghanistan och Iran. En mamma som alltid har haft en del inom sig som Sara aldrig har kunnat nå fram till. Vi får möta Sara som gör sin resa i sökandet efter förståelse och Maryam som gör sin resa där vi får möta både den unga Maryam och den äldre kvinnan.
 
Det är en kryddstark bok och titeln känns helt rätt. Texten målar upp bilder av hur omgivningen ser ut och hur personerna har det. Bilderna är fyllda av färger, dofter och känslor. Boken berättar på ett respektfullt sätt om både glädje och sorg, om svåra upplevelser och enkla, vardagliga. Den berättar om kärlek och både förmåga och oförmåga att nå fram till varandra. Den säger också viktiga saker om vad det kan innebära att leva med två världar inom sig själv och hur viktigt det är att låta de olika världarna finnas, sida vid sida. Läs den. Det är en bok jag gärna skulle vilja diskutera med andra.
 
/Elisabet :)