/ Allmänt / Resor / Vardagsprat /

Fest i dagarna tre

Tre fina dagar, då två släkter har mötts, är över. Med mig bär jag en varm och glad känsla. Många av människorna kommer jag troligtvis aldrig att träffa igen. Ändå kommer de alla att finnas med genom det de har bidragit med för att göra de här dagarna till vad de har blivit. På många sätt speglar familjerna, vännerna och arbetskamraterna, paret som gifte sig. Det var dagar fyllda av värme och generositet. Där fanns hjälpande händer när det behövdes och en skön avslappnad stämning.
 
Flera av oss kom redan dagen innan, för förberedelser. Fram emot kvällen åt vi tillsammans ute på gården. Ringen fick utökas vartefter fler kom till.
 
Platsen vi var på ligger i Haute-Normandie. En gård mitt ute på landet. Domaine de Clairval.
 
Lavendeln blommande för fullt.
 
Borden dukades till fest.
 
På självaste nationaldagen var det bröllopsdag. Med fest in på natten.
 
På morgonen därpå tog mannen och jag en promenad i omgivningarna. Majsfält och lin sida vid sida.
 
Linet, färdigt att skörda.
 
Och utmed dikena växte det fullt med björnbär, som ännu står i blom.
 
Också under lördagen fanns det tid att umgås. Först efter lunch åkte vi mot nästa stopp på vår resa. Jag är fortfarande fylld av alla möten under de här dagarna. Jag är tacksam över att mitt tal landade och togs emot av dem som var där. Glad över fina samtal och glada skratt. Och framförallt bär jag fortfarande på ett stort knippe varma känslor till de två som sagt ja till varandra och som på ett så medvetet sätt skapat en ceremoni och en gemenskap omkring sig, som på så mpnga sätt speglar det de vill med sitt liv tillsammans. Det känns fint och stort att få vara en liten del av det. Stort att få förtroendet att följa med en bit på vägen.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Domaine de Clairval / Frankrike / Haute-Normandie / Mor och dotter blogg / bröllop / tankar om livet
/ Allmänt / Vardagsprat /

Vatten

Droppar av vatten
vilar på rosens kronblad.
Ger hopp om livet.
 
I större delen av vårt land har vi så länge tagit vattnet för självklart. Det bara finns där. I överflöd. Vi använder rent vatten för att spola i våra toaletter. Vi duschar hur länge som helst, i dricksvatten. Vi öppnar kranen och är vattnet inte tillräckligt kallt, eller varmt, låter vi det rinna tills det blir som vi önskar. Vatten, så nödvändigt för att överleva.
 
Nu är det torrt. Inte bara i länder någon annanstans. Nu är grundvattennivåerna låga, inte bara ute på öarna. På platser som tidigare inte haft problem, har vattnet blivit en bristvara. Det som länge varit en vardag för många, får vi nu ana något av vidden av.
 
När regnet faller
öppnar sig torra jorden.
Dricker liv på nytt.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
Blogg / Mor och dotter blogg / jordens resurser / miljö / tankar om livet / vatten / vattenbrist
/ Allmänt / Vardagsprat /

Några ord om kärlek

Just nu filar jag på en text om kärlek, ett tal jag ska hålla om ett par veckor. Därför får också ni dela några av mina tankar om något av det vackraste och samtidigt svåraste som finns.
 
Bibeln talar ofta om kärlek. Gud själv beskrivs som kärlek och relation. Den kärleken uttrycks tydligast i handling och är alltid tvådelad. Där finns både ett givande och ett tagande. Det handlar både om att bära och att bli buren i ömsesidighet och med respekt. Det är en kärlek som befriar individen till att bli den hen är skapad till. En kärlek som hjälper mig hitta vem jag är. Ett jag som blir till i mötet med ett du. 
 
Att älska är att göra sig sårbar. För att verkligen kunna ta emot och ge varandra kärlek måste vi visa oss i vår nakenhet, visa både våra starka och svaga sidor. Visa vår längtan och våra behov. Vi behöver lära oss att lyssna till den andre och samtidigt lära oss att berätta vad vi själva känner och tänker. Det kan vi göra först om vi verkligen tar oss modet att lära känna oss själva. Något som kärleken kan hjälpa oss till.
 
Jag tror att varenda människa bär på en längtan efter att bli sedd, förstådd och bekräftad. Många av oss skulle gärna vilja att den vi älskar kan se och läsa oss, utan att vi själva behöva be om något. Men ingen kan läsa någon annan på det sättet. Därför måste kärleken alltid ha kommunikationen som bas. Som älskande behöver vi både den passionerade kärleken och den djupare reflekterande. Vi behöver också öva oss i att be om förlåtelse och att förlåta när vi sårar varandra, eller inte ger varandra tillräckligt med utrymme.
 
Paulus skriver i Kolosserbrevet: Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. (Kolosserbrevet 3:12-14)
 
Att älska är att göra sig sårbar också därför att det bildas starka band. Är det något vi vet om våra liv, så är det att de har en gräns. När den vi älskar dör så gör det ont. En smärta som samtidigt är ett uttryck för att något har varit gott och burit genom livet. I Romarbrevet skriver Paulus: Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. (Romarbrevet 13:8)
 
Jag tror inte att någon människa ångrar att den har visat för mycket kärlek... 
 
/Elisabet :)