/ Allmänt / Vardagsprat /

Inte andfådd alls

Det finns vissa böcker vi kan återvända till gång på gång. Kanske för att läsa i sin helhet, eller kanske för att bläddra fram de där sidorna som för alltid finns inristade i oss, men som ändå betyder något att läsa på nytt. Så är det för mig med boken "Momo - eller kampen om tiden" av Michael Ende. Där finns flickan Momo, som kan lyssna så att människor kan tänka, hitta de rätta orden och formulera sig. Som Beppo, gatsoparen. Efter arbetet går han till henne och formulerar stora och viktiga tankar. Tankar som jag återkommer till och hämtar både puls och vila i.
 
Du förstår Momo, så här är det. Ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. 
Då tänker man att den är förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man.
 
Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer.
Men varenda gång man tittar upp, så ser man att det som fortfarande är kvar
inte alls blivit mindre. Och man anstränger sig ännu mer,
man får ångest och till slut har man tappat andan och orkar inte mera.
Och gatan ligger fortfarande kvar framför en. Så får man inte göra.
 
Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med 
att tänka på nästa steg, på nästa andetag, nästa tag med kvasten. Hela tiden på nästa.
Så märker man plötsligt att man faktiskt har sopat hela gatan, steg för steg.
Man har inte ens märkt hur det har gått till, och är inte andfådd alls.
 
Inte andfådd alls. Ett steg i taget, ett tag med kvasten.
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Michael Ende / Momo eller kampen om tiden / Mor och dotter blogg / citat / ett steg i taget
/ Allmänt / Vardagsprat /

Så frön av glädje

 Att välsigna någon är att säga goda ord till varandra. Vår tid är fylld av förbannelser. Fylld av hårda ord som sårar och bryter ner människor och relationer. Det är ord som sägs öppet inför varandra, eller mer dolt via sociala medier. Det kan ske via fysiskt eller psykiskt våld, eller via vapen och krig. Vår värld och vår tid, behöver välsignelser och goda ord. Här har vi alla ett ansvar. Det spelar roll vad vi säger och vad vi gör. Det spelar roll, för våra ord och handlingar binder eller befriar.
 
Vi har alla ett uppdrag att så frön av tacksamhet, glädje och hopp. Det kan ske genom våra ord. Istället för att haka på när någon talar illa om en annan person, kan vi lyfta fram ett annat sätt att se på situationen. Vi kan vrida samtalet åt ett annat håll. Vi kan skapa miljöer där tankar får prövas och samtal föras i en god ton. Vi kan skapa platser där människor får möjlighet att utvecklas och växa. Vi får så frön. Frön som med rätt omsorg, får gro och spira.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Gemenskap / Mor och dotter blogg / ord / så frön / välsigna
/ Allmänt / Vardagsprat /

Rätt och fel

Att jag har rätt
behöver inte betyda
att du har fel.
 
Många gånger har två parter helt olika bilder av vad som har hänt när en konflikt uppstått. När vi pratar om gemensamma minnen är det sällan vi minns samma saker, detta oavsett om vi är oense eller inte. Det är som den klassiska berättelsen om tre personer med ögonbindel, som alla ska beskriva samme elefant, men som placeras på olika sidor om djuret. Den ene beskriver de långa och hårda betarna, den andre ett kraftigt ben och den tredje en liten svans högt upp på djuret. Vi kan ha varit med om samma händelse, vuxit upp i samma familj och ändå ha helt olika upplevelser.
 
Därför mår all konflikthantering, alla försoningsprocesser, bra av att börja med att var och en får berätta sin bild av vad som hänt. Och det behöver finnas ro hos båda parter att verkligen lyssna till den andre. Det svåra uppstår, när den som vi vill föronas med inte är tillgänglig eller inte har möjlighet att ge oss det utrymmet. 
 
Minnen förändras med tiden, på gott och ont. Vissa delar förstärks, andra påverkas av senare erfarenheter. Många gånger är detta en bra sak. Gamla, dåliga minnen, kan få ersättas med nya, fina minnen. Men ibland cementeras sådant, som skulle må bra av att få lyftas fram i ett nytt ljus.
 
/Elisabet :)