/ Allmänt / Vardagsprat /

Berättelser som berör

I mötet med andras livsberättelser slås jag ofta av hur mycket som handlar om att acceptera och försonas med livet som det har blivit. Acceptera och i viss mån förstå. Se mönster och sammanhang. Allt för att kunna gå vidare, fatta nya beslut och förhoppningsvis kunna undvika att skicka med nästa generation det jag själv inte vill bära på. Plocka upp det vackra, lyfta fram det som är livsbejakande och låta det få fylla livet. 
 
Jag slås av hur vi människor kan vara så mycket starkare än vi själva tror, men också så mycket svagare än vi vill visa. Ibland gråter jag inombords över vad somliga av oss tvingas stå ut med. Andra gånger ler jag varmt när människor hittar sig själva. Hittar trygghet och växer som individer. Och jag ber att vi alla ska fyllas av kärlek. Kärlek till oss själva, kärlek till människor omkring oss - men också till dem som finns längre bort. För vare sig vi vill det eller inte, så hör vi människor ihop. Vi delar samma jord. Vi delar erfarenheten av att vara människa.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / bearbetning / berättelser / livet / samtal / tankar om att vara människa
/ Allmänt / Vardagsprat /

Då ser vi bara en bit i taget

Väven och vävandet är vackra bilder för livet. Varptrådarna dras på från början och löper genom hela väven. Deras färg och kvalité påverkar helheten. Inslagen, som görs vartefter, kan däremot skifta. Färgerna kan förändras och även tjocklek och karaktär. Men hjälp av trampornas bindningar kan också variationer skapas, även om där alltid finns en grund som återkommer och som också skapar vissa begränsningar.
 
För så är det ju med livet. Vissa saker och förutsättningar finns med oss från början. I somligt går det att skapa variationer, men annat är fast. Inslagen, det vi möter på vägen, kan vi heller inte alltid styra över - men det är långt ifrån givet på förhand. Det är fascinerande hur färgerna som slås in påverkar varandra. De lyfter och förstärker vissa färgtoner och dämpar andra.
 
Ibland går en tråd av, av varpens långa trådar. Men med en van och erfaren hand kan också de trådarna lagas, utan att det syns alltför mycket. Hur helheten blir, vet vi inte förrän väven är klar att klippas ner och rullas ut. När processen i vävandet, själva livet pågår, då ser vi bara en bit i taget.
 
Apropå vävandet som bild - en av mina favoritdikter heter just Gud väver och är skriven av Av M Rienstra och översatt till svenska av Margareta Johansson.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Gud väver / Livsväv / Mor och dotter blogg / tankar om livet
/ Allmänt / Vardagsprat /

Perspektiv

Det finns dagar
då huvudet
är som ett moln
av trassliga tankar.
 
Det finns dagar,
då jag känner mig
instängd
bakom låsta dörrar.
 
kommer där
en  frisk vind 
och rör om allt,
tar mig med, upp bort.
 
 När jag så förs tillbaka
har något ändrats.
Inte så mycket platsen,
som jag och min blick.
 
/Elisabet :)