/ Allmänt / Vardagsprat /

Bröllopstankar

Bröllop i dagarna tre. Ett av mannens syskonbarn har gift sig. Det är fint att få vara med en bit på vägen också i arbetet kring högtiden och en möjlighet att både hinna prata med dem vi känner sedan tidigare och utrymme att göra några nya bekantskaper. Tid att mötas för att förbereda festen tillsammans den ena dagen, för att nästa dag mötas kring paret i den fina vigselakten, äta gott och dansa in den nya dagen. Den tredje dagen har alla eventuella spänningar släppt och blir bara skönt avslappnad. En brunch mitt på dagen och tid för umgänge, samtal och promenader på eftermiddagen.
 
Så har vår helg sett ut. Bröllopet hölls på stranden intill den blå lagunen. Ja, inte den som finns på hemmaplan utanför Stockholm, utan den som finns öster om Paris. Le lagon bleu, i Latilly.
 
Bröllop, precis som begravningar, dop och andra viktiga tillfällen i livet för med sig så mycket mer än bara akten i sig. De blir mötesplatser för släktingar och vänner. Men också möten med det som är livet. Livet i form av relationer och tänkanden. Olika traditioner och förväntningar möts. Det blir så tydligt att vi har mycket gemensamt, men att också somligt skiljer sig åt - på gott och ont. De viktiga tillfällena i någon annans liv, kan bli en skärningspunkt i ens eget liv. I möter med det andra och den andre ges vi möjlighet att se klarare på vårt eget. Ibland blir det mest en bekräftelse, ibland ett klargörande.
 
Nu är det tid att samla ihop intrycken. Se vad som ska bevaras och vad som ska lämnas. Med mig bär jag minnen av goda möten och en önskan om allt gott för de nygifta. Med mig bär jag också på en stor tacksamhet över de människor som finns i mitt liv. ❤️
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Familjeliv / Latilly / Le lagon blue / Mor och dotter blogg / bröllop / relationer
/ Allmänt / Foto /

Ett knippe skärgårdsblommor

Jag har alltid älskat att fotografera natur och inte minst blommor. Sedan ett par år tillbaka har jag kompletterat kamerans vanliga objketiv med ett macrobjektiv. Det har gett mig nya utmaningar och det är spännande att lära sig tänka och se på ett nytt sätt. Och utmanande att hantera då det blåser...
 
Här kommer nu ett helt knippe bilder med blommor som jag fotigraferade under vår vecka på Styrsö i Göteborgs skärgård, nu i juli. En del vet jag namnet på, andra har jag gissat utifrån att ha tittat i floran, annat har jag inte en aning om... Så vet du namnen på blommorna får du gärna höra av dig, för blomnamn är något jag egentligen skulle vilja kunna bättre. Rätta mig gärna, om jag har fel. 
 
Nyponros
 
Nypon
 
Snårvinda
 
Dyveronika
 
Trift
 
?
 
?
 
Strandvändrot
 
Vit näckros
 
Mjölkört/Rallarros
 
?
 
Ägglav
 
Mångfalden i naturen upphör aldrig att fascinera mig. Alla former och färger kompletterar varandra. De
"skär sig" aldrig, som konstgjorda färger kan göra ibland.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Göteborgs skärgård / Mor och dotter blogg / Skärgårdsblommor / Styrsö / naturbilder / skärgård / västkusten
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Ord, berättelser och liv.

Berättelser är betydelsefulla. Vi är sammansatta av våra berättelser.
Det mänskliga hjärtat är gjort av de ord vi lägger in i det.
Om en person nån gång säger elaka saker till dig ska du
inte släppa in de orden i ditt hjärta. Och var försiktig så att du
inte lägger elaka ord i andra människors hjärtan.
 
Säger farfar  "jiddo" till det lilla barnbarnet Nur, 
i boken "Det blå mellan himmel och hav "
av Susan Abulhawa
 
Jag återkommer ofta till människors berättelser, eftersom jag tror att det är så viktigt. Vi behöver kunna formulera vår egen berättelse, förstå vårt sammanhang och hitta vår tillhörighet. Våra rötter är viktiga, men också de nya band vi skapar till människor omkring oss. Allt det vi är med om formar oss till dem vi är. Men också de berättelser som människor omkring oss utgörs av. Deras historier, rötter och framtidsvisioner påverkar oss också. Alla dessa berättelser utgör livet.
 
Att få lyssna och ta del av andras livsberättelser, har alltid fascinerat mig och jag känner en lika stor ödmjukhet varje gång det sker. Att få del av någon annans berättelse, en annan människas liv, är ett förtroende. Och ett förtroende är alltid en gåva att förvalta väl. Kanske är det först när vi berättar om vårt liv och våra erfarenheter för någon annan, som vi får fatt i vår egen berättelse. Och när vi lyssnar till någon annan ser vi också ofta spår av vårt eget. Vi är sällan så ensamma som vi ibland tror, om det vi har varit med om och det vi tänker och känner.
 
/Elisabet :)