/ Allmänt / Vardagsprat /

Dags att göra ingenting

Står med händerna i diskhon. De vana rörelserna sker automatiskt och tankarna kan vandra fritt. De kommer och de går. Det är söndag kväll och jag summerar min vecka. Låter tanken stanna till vid människor jag mött och saker som har hänt.
 
Vardagens sysslor är kanske inte alltid så roliga, men det finns en sorts vila i dem. Och en tillfredsställelse när de är utförda. Söndag kväll. För mig betyder det vilodag i morgon. En dag för att strosa omkring hemma och fixa med sådant som inte hinns med annars. En dag för att också tillåta mig att göra ingenting mellan varven. Inte minst det sista känns som en underbar sysselsättning. Att göra ingenting, mitt i allting annat. Trycka på pausknappen en stund. Kan varmt rekommenderas!
 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
"Det händer när du vilar" / Blogg / Mor och dotter blogg / Vardagsliv
/ Allmänt / Vardagsprat /

Våga bara vara i det som är svårt

När allt har blivit sagt och gjort
har vi bara oss själva att erbjuda
i relation till andra.
Henri Nouwen
 
När något händer vill vi gärna hjälpa till och finnas till hands. Lösa problem. Förändra situationen. Men när det inte längre går. När det som skett är definitivt. När vår praktiska hjälp inte behövs. När orden inte räcker till. Då kan det kännas svårt, att finnas där hos den som drabbats. För vad gör vi då? 
 
Det allra enklaste är ibland det svåraste. Att bara vara. Att sitta bredvid och hålla en hand, när ord och tårar tagit slut. Ändå är det inte mer komplicerat än att ge av sig själv och sin tid. Närvaron i sig gör skillnad. Att dela livet som det är och blir.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
Blogg / Livets väg / Mor och dotter blogg / närvaro / relationer
/ Allmänt / Vardagsprat /

För tidigt avsked

Vi var många som kom.
Vi fyllde kyrkan
för att ta avsked.
Tillsammans, gemensamt
och var för sig.
 
Vi kom från olika håll
med en gemensam nämnare.
En person
vi mött och lärt känna,
som gjort avtryck i våra liv.
 
Nu kom vi
för att ta avsked.
Vid livets yttersta punkt,
där horisonten öppnar sig,
mot oändligheten.
 
Där öppnar sig en famn
som tar emot.
En hand som torkar alla tårar.
Där finns ingen smärta
bara tacksamhet och hopp.
 
På väg hem
möter jag vardagen
en vanlig fredag.
Människor på väg
möts och skiljs åt.
 
Undrar om vi förstår
hur många avtryck
vi faktiskt gör
i varandras liv?
Här och nu.
 
Skulle vi ta vara
på dagarna bättre då?
Vara lite mer rädda om varandra,
det vi har
och det vi kan ge?
 
Livet är en gåva.
På en gång så starkt
och så skört.
Vi är gåvor till varandra.
Jag. Du. Vi.
 
/Elisabet :)