/ Allmänt / Vardagsprat /

I rörelse

Ibland är det som
en får ta två steg bakåt
för ett steg framåt.
 
Känns ändå bättre
att vara i rörelse,
än att stå stilla.
 
Vi har alla våra rötter här i livet. Rottrådar so sträcker sig långt tillbaka i tiden, men också nya erfarenheter som gett spår i våra kroppar, både fysiskt och psykiskt. Trådar som kan hålla oss tillbaka, men som också kan ge oss en drivkraft vidare. 
 
(Statyn What holds me back carries me further, av Klara Kristalova
mötte jag i somras både i Pilane skulpturpark på Tjörn och utanför Artipelags konsthall.)
 
/Elisabet :)