/ Allmänt / Vardagsprat /

Skåpstädning och hållbar utveckling

Ibland kan i alla fall jag behöva lite hjälp för att ta tag i vardagliga göromål - som att städa köksskåpen. Häromdagen hittade jag svarta griffelstickers, som passar utmärt för att göra fina etiketter av - och arbetet känns betydligt roligare! Nu på morgonen har jag alltså ägnat mig åt att gå igenom vad som finns i våra gömmor och städa hyllorna. Passar samtigt på att koka sylt på de sista svarta vinbären som legat i frysen. Bär som jag fått av en god vän med lantställe och många bärbuskar. De senaste åren har jag fått en laddning inför skolstarten, förpackade i byttor à tre liter som passar lagom för ett kok. Lyxigt! Vännen säger att hon är glad över att bären inte förfars. De klarar inte av att äta allt själva. Själv tackar jag och tar emot med glädje!
 
Det pratas en hel del om resurshantering och miljö just nu i vårt samhälle, vilket verkligen behövs. Att ta vara på vad naturen ger, kunna laga mat utan onödiga gifter och att veta vad vi stoppar i oss - borde ju egentligen vara självklart. Ändå finns en konsumtionshets i vårt samhälle som driver på en helt annan utveckling. Det gäller både mat, kläder och andra saker vi omger oss med i våra hem.
 
Jag tänker att hållbar livsstil också handlar om tid för varandra och tid för oss själva. Att jobba heltid och mer än det och sedan fylla fritiden med diverse akiviteter, gör lätt att vi tappar bort både oss själva, vår familj och vänner som finns omkring oss. En del väljer att kliva av allt, flytta ut på landet till ett billigare boende som möjliggör en annan livsstil. Jag kan känna en dragning till det, men för vår familj är det inte aktuellt just nu. Barnen är i en ålder där det inte känns rätt att bryta upp, de har sina skolor och sina liv fast rotade. Och nog borde det gå att också i stadsmiljö kunna leva i ett annat tempo och med en önskan om att leva mer hållbart? Jag tror att vi skulle behöva en tydlig motkultur, också i staden - eftersom det trots allt är i städerna som de flesta av oss i vårt land bor. Det finns en hel del initiativ, människor som inte bara pratar utan också testar idéer som stadsodling, återbruk och annat.
 
Men i den politiska diskussionen hörs inte mycket av detta. I alla fall inte i de samtal som förs i vanlig media. När ska det komma upp på agendan? I sociala medier hörs fler röster. Jag har då svårt att tro att mer konsumtion och mer arbete är lösningen för vår framtid. Fler arbeten ja - till dem som står utanför arbetsmarknaden, men inte mer arbete till dem som redan arbetar, ofta alldeles för mycket.
 
Nu ska jag återvända till mitt kök och min skåpstädning. Det är dags att hälla upp sylten på burkar och så småningom äta lunch. Det kanske inte är så lätt att göra stora förändringar. Men många stora förändringar börjar i det lilla... och om många tänker likadant...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mat / Morochdotters / etiketter / hållbar utveckling / miljö
/ Allmänt / Vardagsprat /

Trappan

Du har funnits där för generationers fötter,
trampats på, suttits i.
Du har känt hårda sylvassa klackar på väg till fest,
barns bara fötter en sommardag,
springande fötter - på väg bort,
längtansfulla fötter - på väg in.
Trötta fötter,
glada fötter.
Genom åren har du nötts ner, skavts och formats.
Ändå fortsätter du, att bära oss,
oförtröttligt.
Tänk vad du skulle kunna berätta!
 
Trappor i gamla hus är något speciellt. Ibland när jag går där, på de slitna stegen, upp eller ned, så kan jag känna en vördnad och nyfikenhet. Vem har vandrat där före mig? Vem var det som gjorde den här trappan en gång? Och var hämtades stenen ifrån?
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Skapa / Vardagsprat /

Tid att knyta ihop trådarna

Ett linne, stickat i lingarn är klart och jag känner mig nöjd med passform och den lilla flätan framtill. Eftersom jag mest stickar på fri hand, så kan det ibland ta en stund att bekanta sig med ett nytt garn. Veta hur mycket det tänjer sig och vilken masktäthet som passar bäst.
Återigen har jag använt rundsticka till större delen av arbetet. Det blir så mycket färre trådar att fästa och framförallt - inga sömmar att sy ihop! Linnet har några små skavanker, som jag skulle göra lite annorlunda om jag stickar ytterligare ett exemplar. Men på något sätt känns det rätt att de finns där. De berättar något om livet.
 
Att avsluta linnet nu i helgen blir också en symbol för den livsfas jag nu befinner mig i, där det handlar om att knyta ihop, avsluta en period och gå vidare. Sedan mitten av december har jag varit heltidssjukskriven, men nu i maj ska jag börja arbeta igen, om än i liten skala till en början. Det har varit en tid för att bara vara, men också en tid för reflektion. Tänk vad skönt det är att få tänka en tanke färdigt! Jag har också fått möjlighet att skapa, att göra saker med mina händer. Det i sig är en terapi. Det finns en djup tillfredsställelse i att få göra något färdigt och se ett konkret resultat!
 
Det har varit en resa som jag faktiskt är tacksam över och jag gläds över att ha vänner som på olika sätt varit närvarande, som har mött upp, delat en lunch, gett utrymme för samtal, gemensam kreativtet och återigen - utrymme att bara vara. Nu är det dags för nästa fas, att vända sig utåt igen och inte bara vara, utan också att dela med sig och ge. Om än i lagom doser...
 
/Elisabet :)