/ Allmänt / Vardagsprat /

Vem sätter normen?

If you are always trying to be normal
you will never know
how amazing you can be.
Maya Angelou 
 
Vad innebär det att vara "normal"? Vad är sjukt och vad är friskt? Vem sätter gränserna och normen? Jag möter alltför många unga människor idag som väljer att vara tysta. Som inte vill sticka ut eller påkalla någons uppmärksamhet. Unga människor som väljer att inte uttrycka sin åsikt, eftersom de då får höra att den inte är korrekt. Det är unga människor som har sökt sig till alternativa miljöer, för att de sympatiserar med det fria tänkandet, men som möts av en annan ofrihet. En ofrihet som är minst lika bindande och minst lika hård.
 
Och jag tänker att vi måste prata om det här. Prata om och i praktiken visa att ingen får hämma någon annan människa, genom att placera någon i ett fack, oavsett vilken grupp som representeras. Vi måste börja prata om vad verklig respekt betyder och hur vi kan hjälpa varandra att blomma. Hjälpa varandra att upptäcka hur fantastiska vi faktiskt är. Vi måste prata om och aktivt arbeta för att skapa platser för goda samtal. Platser där det är okej att provtänka och att söka formuleringar. Platser för att söka sin identitet och sitt språk. Platser för en ömsesidig respekt. Platser där det är okej att vara hur "normal" som helst, likaväl som att ha ett helt eget uttryck. Platser där vi möts, trots olika tro eller icketro. Platser där vi möts - som människor.
 
/Elisabet :)
Bilden är ett foto taget på gatan i Stockholm och har ingen direkt anknytning till det jag skriver om, utöver att det handlar om unga människor.
Kommentarer (1)
Blogg / Mor och dotter blogg / människosyn / normer / normkritik
/ Allmänt / Vardagsprat /

Tankeöverföring

Ibland händer det
att en person jag tänkt på
bara dyker upp.
 
Som om det vore
möjligt att med tankens hjälp
kalla till möte.
 
Det är så lustigt när det där händer. Vilket det faktiskt gör ibland. Ja till och med nu och då. Att en person finns i mina tankar och så dyker hen upp, eller hör av sig, helt lämpligt. Jag blir lika förvånad varje gång. Och glad! Ibland är det dessutom riktigt praktiskt, som idag när jag faktiskt behövde lite hjälp... 
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / Människans språk / relationer / tankar om livet
/ Allmänt / Vardagsprat /

Varför dömer vi ofta oss själva?

När någon lyssnar på oss utan att ge snabba svar
när vi funderar över viktiga frågor i livet,
så hittar vi ofta svar inom oss, i botten av oss själva.
 
När någon lyssnar aktivt på oss
och ger oss den tid vi behöver,
så vågar vi också se på det som är svårt i våra liv. 
 
När någon stannar kvar och visar oss respekt,
visar att vi är okej precis som vi är,
då kan vi få hjälp att acceptera oss själva.
 
Det är min övertygelse. Samtidigt vet jag att så många
dömer sig själva med en helt annan måttstock,
än den de bedömer andra med.
 
Därför blir det så viktigt
att vi delar erfarenheter med varandra.
För att upptäcka att vi sällan är ensamma.
 
/Elisabet :)