/ Allmänt / Vandra i Stockholm /

På tur runt Skokloster

På midsommarafton var vi tre ur familjen som gav oss av till Skoklosters slott, för att vandra en del av Upplandsleden. En rundslinga som börjar och slutar vid slottet.
 
Slingan är 14,5 km och vi hade packat ryggsäckarna med vad som behövdes för dagen, både lunch, fika och badkläder.
 
Turen finns med i boken Vandra i Stockholm, 62 natursköna vandringar. Svårighetsgraden är medel och det stämmer bra. Det var en blandad natur vi gick igenom. Bitvis krävde stigen att du hade blicken i marken, då det är gott om sten och rötter. Andra delar gick på slät grusväg. Vi valde att starta turen med att gå söderut, utmed Mälarens vatten. 
 
Ofta gick vattnet bara att skymta bakom den täta vegetationen, men utmed leden fanns ett par bra och fina badplatser. Den här kallades för Österkvarn och lite längre söderut fanns Söderskogens badplats. För vår del blev den senare även vår lunchplats.
 
Ibland var vegetationen minst sagt riklig. Vi skämtade om att det var som att vandra i djungeln. Förutom att det här inte fanns några giftiga taggar på träden då... Den här soliga dagen var det riktigt skönt att gå under löven och se hur solen strilade ner genom dem.
 
Överallt var det fullt av fibblor. Stora fält inne i skogen. Jag har nog aldrig sett så många på en gång.
 
Där fanns passager som kändes som att gå i en trollskog.
 
Nu och då kom vattnet nära.
 
För att strax därefter övergå till ängsmarker.
 
Här fanns det gott om både fibbla, smörblomma, blåklocka och mycket mer...
 
Efter att ha passerat byn Måttan kom vi in i blåbärsskog och därefter ett stort kalhygge. Marken var riktigt sank här och var, efter regnen tidigare i veckan. Ändå kändes det brännande torrt på andra platser.
 
Sista delen bestod av grusvägar.
 
 
I dikeskanterna växte det gott om söta, goda smultron.
Framme vid slutmålet hade vi lite olika åsikter om vi gillat leden eller inte. Alla var inte helt övertygade. På plussidan finns att den är väl utmärkt och att den går genom en varierad natur. På minussidan att en stor del av leden går i tät skog, där du inte ser så mycket än just träden och bitvis knappt dem, då du behöver koncentrera dig helt på var du sätter fötterna. Kanske blir upplevelsen en annan tidigare på våren eller hösten då vegetationen inte är lika tät.
 
Men att gå tillsammans, det gillar vi helt klart och det är kul att på det här sättet uppleva olika delar a Stockholms omgivningar. Här hittar du en beskrivning av boken jag skriver om. Där hittar du även andra vandringar vi gjort ur boken.
 
/Elisabet