/ Allmänt / Vardagsprat /

Nyårsafton

Sitter och låter maten smälta, innan det är dags för efterrätten. Sedan tidig kväll är det full fart på smällarna ute på stan. Om ett par timmar är det dags att ge sig av ut och titta på härligheten. Ja, inte smällarna då, utan fyrverkerierna förstås. Måste erkänna att jag är lite dubbel inför hela traditionen. Känns som att bokstavligen bränna upp både pengar och miljö. Men visst är det vackert när de stora fyrverkerierna bränns av ute på vattnet vid Skansen. Och visst är det härligt med alla glada människor som önskar varandra ett gott nytt år. Vilket jag härmed gör också till er som följer vår blogg. Med en bild från vår stad i nattlig skrud... Må 2014 bli ett välsignat år på många sätt!
Gott nytt år!
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Fyrverkerier / Gott nytt år! / Mor och dotter blogg / Smällare
/ Allmänt / Vardagsprat /

Acceptera

 
Jag träffade en ny läkare idag och fick ett postivt bemötande. Det fanns tid att lyssna. Tid för att formulera sig. Då jag stod med den förlängda sjukskrivningen i handen frågade hon mig ur det kändes.
"Så där. Det känns som att jag sviker."
Hon såg på mig och svarade: "När du säger att det är okej att vara sjukskriven så är du på väg att bli frisk."
/Elisabet :/
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / Morochdotters / Sinnesrobönen / acceptera / sjukskriven
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

If it's not personal

The work I care about is terribly simple. I observe, I try to entertain,
but above all I want pictures that are emotional.
Little else interest me in photography. Today, so much
is being done by unemotional people, it at least it looks that way...
I mean, work that's fascinating and fin and clever and technically brilliant.
But if it's not personal, then it misses what interesting photography is about.
                                                           Elliot Erwitt, photograph
 
Tänker på vad det är som berör oss och varför. Det vi ser och uppfattar har alltid en klangbotten i våra tidigare upplevelser i livet. Men jag tror också att när vi möter något som förmedlas av en människa som först verkligen har blivit berörd själv - då är det svårt att inte beröras på något sätt. Vi kan bli provocerade. Vi kan känna glädje eller sorg. Något händer när det personliga mötet uppstår. Egentligen oavsett hur det förmedlas...
Det tekniskt fulländade, oavsett om det handlar om fotografier, musik eller ord, berör inte - om det inte har bottnat först. Då får verket liv.
 
 
Elliot Erwitts utställning 100 + 1 pågår just nu på Fotografiska.
 
/Elisabet :)