/ Allmänt / Peru 2018/19 /

Djungeln, 2/4

(null)

Dag två var en dag på vattnet! Direkt efter frukosten hoppade vi i båten för att fiska lunch, pirayor. 

 

(null)

Pirayor finns överallt i Amazonas och floder som sträcker sig från Amazonas. Att hitta dem är inga problem, att få upp dem på båten desto svårare.

 

(null)

På kroken sätts kött och innan betet släpps ner så plaskar en med spöet i vattnet. Pirayor gillar att äta dött kött och genom att plaska lockas de till betet eftersom de tror att det varit en fight. När en känner att det drar lite ska en dra upp spöet med kraft, så att pirayan fastnar. Men, det gäller att dra upp vid rätt tillfälle. Endast en fick napp, guiden. Det blev i princip att vi matade dem istället för att få mat. 

 

(null)

Efter lunch tog vi oss ut igen, denna gången på Amazonas, för att leta efter delfiner. Det finns två sorter, en grå och en rosa. Den rosa har en rörlig nacke och finns endast i Amazonas. Den rosa delfinen är tyvärr utrotningshotad, sedan några år tillbaka, då den jagas för sitt fett.

 

(null)

Vi såg delfiner leka men de ville inte komma till oss... Men vi badade ändå, utan dem!
 
(null)

(null)

Vi stannade vid en "strand" fram till solnedgången. Och vilken syn!

 

(null)

 

(null)
(null)
Efter middagen var dagen på vattnet inte slut. Vi tog båten ut i natten för att leta efter kajmaner. Vi hade dock ingen tur med dessa djur heller. Ofta syns flera rätt snabbt, men vi fick leta ett tag. Till sist stannade vår guide båten och sa: "Jag ropar om jag behöver hjälp", och hoppade i. Sedan fick vi besök på båten.  

 

(null)

Efter blev det hopp i säng för att orka vakna till soluppgången. 

 

//Isa <3

 

 
Kommentarer (0)
Amazonas / Amazonasfloden / Iquitos / Peru / Sydamerika / blogg / mor och dotter blogg / morochdotters / resa / volontär / volontärresa
/ Allmänt / Vardagsprat /

Brobyggande över tid och rum

Relationer är som en bro,
med ett fäste på var sida.
 
Häromdagen skrev jag om den ensamhet som vårt indivualiserade samhälle skapat. Vi människor är skapade för att leva i relation till varandra och vi mår bra av att få finnas till för andra. Det är i mötet med andra människor som vi hittar oss själva och vilka vi är. Det sker i mötet med familj, vänner och i sammanhang där vi känner oss trygga.
 
Många gånger talar vi om faran med att tillbringa så mycket tid på sociala media och att det krymper den tid vi har tillsammans och umgås utan skärmar. Jag värnar själv personliga möten. Samtidigt slås jag gång på gång av de positiva krafter som finns och som bygger broar via sociala medier och den teknik vi har idag. Tänk så mycket lättare det är idag att ha kontakt med vänner som finns på andra sidan jorden!
 
När jag nu har en dotter i Peru kan jag inte låta bli att jämföra med när jag själv i samma ålder var volontär i Zaïre, nuvarande Kongo Kinshasa. Vi kan prata med dottern via länk, utan att det kostar oss något extra. Vi ser henne på bild och hör hennes röst, som om hon sitter i samma rum. Då, under min volontärtid var det vanliga brev som gällde och en postgång som inte fungerade. Ofta fick vi vänta tills en person reste mellan länderna och kunde ta med sig posten i sitt bagage. Idag knyter jag själv nya kontakter med människor jag aldrig mött, genom att vi har gemensamma intressen och engagemang och möts på nätet.
 
Som i allt tänker jag att det handlar om att hitta en balans. Balans mellan det stora och det lilla perspektivet. Balans mellan närhet och avstånd. Ett ständigt brobyggande, i respekt för den andre och för mig själv.
 
/Elisabet :) 
Kommentarer (0)
Blogg / Gemenskap / Mor och dotter blogg / Resor / broyggande / relationer / volontär
/ Allmänt / Peru 2018/19 /

Djungeln, 1/4

(null)

Vi möttes 8:30 utanför kontoret till bolaget vi åkte med, Carrusel Tapira Amazon Adventure   Tillsammans tog vi sedan motokarros till hamnen där vi tog första båten ca 1h 30 min söderut om Iquitos.

(null)
Därefter bytte vi till en privat båt, endast vi som skulle till Lodgen. Det var alla volontärer via AFS, 7 personer, och två turister. 

(null)

Väl framme blev vi serverade lunch och strax efter blev det pang på en tur genom djungeln. 

(null)

(null)

(null)
Vi promenerade ca 5h, alltså fram till att solen gick ner. Och oj så mörkt det blev! Ficklamporna åkte fram och tålamodet testades. Det hade precis varit en regnig vecka och flera delar av rutten gick vattnen upp till knäna. Vi fick leta efter pinnar att kliva på för att inte sjunka ner i lera, för då skulle vattnet gå upp till låren... Och med en guide som skrattade "Cuidado a la Anaconda" ville en inte ramla i :)

(null)

Lite småproblem och besvär på vägen var dock inga problem med vår guide! Byrån valde vi efter tips från tidigare volontärer. Om du skulle befinna dig i Iquitos tipsar jag verkligen om byrån! Vi var hur nöjda som helst med vår guide. Ägaren är noga med sina medarbetare och tränar upp dem väl innan de får ha grupper på egen hand. Priset är dessutom helt och hållet rimligt, och vi som volontärer fick ett reducerat pris. 

(null)

Väl tillbaka till Lodgen fick vi efterlängtad middag och te! Strax efter gick vi alla och la oss för dagen efter serverades frukosten vid 8.  

 Bild 2, 3, 6, 7, 8 och 9 är inte mina.


//Isa <3


(null)