/ Allmänt / Vardagsprat /

Tulpantid

Äntligen är det tulpantid!
Det är en av mina favoritblommor.
Kanske för att den finns i så många färger och former.
Kanske för att den dyker upp i butikerna
när det är som gråast och tråkigast ute.
Kanske för att jag minns hur jag som barn gick och doftade
på farfars tulpaner så att jag blev svart om näsan.
Kanske för att de har en särskild krispighet.
Eller för att de helt enkelt är vackra!
 
Ikväll fick jag en fin bukett, som nu står i en vas och gör mig glad!
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Vardagsprat /

Var inte rädda!

Det pågår en kamp om språket just nu. Någon har lyckats 
övertyga oss om att landet är i fara. Att det går en våldtäktsvåg
genom Sverige. Att vi inte ska våga oss till badhusen. Man skrämmer
och jagar upp människor tills de törstar efter enkla lösningar. En
medveten destabilisering. Rädslan är målet.

Ur en intervju med Ola Larsmo,
DN kulur idag.
 
I samma tidning skriver Eva Eriksson, 19 år, en insändare. Under sin resa i Australien får hon återigen höra om hur farligt det har blivit att bo i Sverige och än en gång protesterar hon mot bilden som målas upp. Nu skriver hon till oss alla: Vi måste bekämpa ryktena om Sverige.
 
Rädsla är ett effektivt vapen för att bryta ner människor. Därför kan jag inte låta bli att reagera på allt prat om rädsla, allt prat om behovet av att skydda gränser, bygga upp försvar och att se om sitt eget hus. Det betyder inte att jag inte känner oro över den utveckling vi ser i vår värld. Inte minst en oro över rykten utan verklighetsförankring och berättelser som lever sitt eget liv. Men jag tror att det vår värld behöver är mer samarbete, mer av goda relationer och samtal och färre vapen. Det vi inte känner till skapar rädsla. Det vi lär känna kan vi också hantera. 
 
Vissa ord stannar kvar hos oss. Det är säkert tre år sedan jag fick en fråga från en av försäljarna av tidningen Situation Stockholm:
- Vet du vem främlingen är? 
- Nej.
- En människa som ännu inte har blivit din vän.
Så sant. Varje främling är en möjlighet till en ny vänskap. Hur vi använder språket är viktigt. Hur vi går in i ett första möte med en annan människa är också viktigt. Om handen är öppen och välkomnande, eller knuten och avvisande spelar stor roll för hur reaktionen blir från den andre. Och det är alltid vi själva som väljer hur vi vill gå in i mötet med den andre. Själv hoppas jag på fler vänner.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / DN / Eva Eriksson / Mor och dotter blogg / Ola Larsmo / rädsla / öppenhet
/ Allmänt / Vardagsprat /

Mycket vila gör kroppen trött

En skön helg är till ända. Mannen och jag har tillbringat ett dygn tillsammans, genom att bara vara, i en vacker miljö. Vi har ätit god mat och badat på ett spa strax utanför Stockholm. I morse fick jag möjlighet att väcka kroppen, med mjuka rörelser, i den här fina salen. För mig betyder det mycket att få finnas i vackra miljöer. Det är i sig en vila och stimulerar min skapande sida.
 
Båda har vi dock varit märkbart trötta hela eftermiddagen. Ett dygns vila och avslappning har fått oss att gå ned i varv och tröttheten vi burit på ett tag har kommit upp till ytan. Mannen konstaterade nyss att det nog vore klokt att börja ett sådant dygn redan på en fredag. Då finns det tid också för en "dra-fötterna-efter-sig-dag" hemma, innan vardagen tar vid igen. Själv har jag ju lite av en sådan dag, eftersom jag jobbar hemifrån i morgon. Inte helt fel. 
 
Med mig från helgen har jag också några tankar inför den retreat jag själv kommer att leda om ett par veckor. Den där sidan av mig går inte att stänga av. Utan att tänka aktivt på det, så lyssnar jag in det jag möter på ett sätt som automatiskt ger input till andra delar av det jag håller på med i livet. Men det är så jag vill ha det. Jag vill leva i ett flöde där jag både får ta emot och ge ut. Det viktiga är bara att se till att det blir en bra balans i det. Att båda sidorna får sitt. Att bara ge ut, leder till dränering. Att bara ta emot innebär korvstoppning. Lagom är bäst.
 
/Elisabet :)