/ Allmänt / Foto /

Foto som meditation

Igår tog jag kameran med mig och gick över fälten vid Bromma Flygfält, bort med ett koloniområde intill. Att promenera ensam med min kamera är något av en meditation för mig. Jag går i ett helt annat tempo, ser och tar in omgivningen. Mina ögon följer ljuset och ser hur det skapas mönster i skuggspelet. Jag förundras över det vackra och det fula. Här kommer en knippe bilder som doftar höst. Flera av dem är fotograferade med macroobjektiv.
 
 
 
 
 
Sundby fritidsby koloniträdgårdsförening
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Naturen är verkligen ändlöst vacker. Och mötet med koloniträdgårdarna gör att en liten längtan efter en plätt jord väcks på nytt. En plats att gräva på och tillfredsställelsen av att se ett arbete som bokstavligen kan ge frukt. Kanske kan det bli så en dag. En lagom stor plätt som ger utrymme både för fysiskt arbete och vila.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Koloniträdgård / Mor och dotter blogg / Sundby fritidsområde / macro / macroobjektiv / naturfoto / trädgård
/ Allmänt / Foto /

Doften av höst

Sommaren har varat så länge att det nästan är overkligt. Men nu börjar det ändå dofta höst, när temperaturen börjat sjunka och marken är fuktig av lite regn. I trakterna runt Stockholm doftar det dessutom sött från äpplen, när en passerar villaträdgårdarna. Vilket äppelår det är i år! Något jag skriver om här.
 
För en vecka sedan tog jag och yngsta dottern en tur till Lötsjön och Råsundasjön. En fin plats att promenera på och kameran var med, så här kommer en liten bildsvit därifrån.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sist en bild på mig i en färgglad tröja fyndad på stadsmissionen. Yngsta dottern fick agera fotograf. Bilden togs dagen innan jag klippte håret. Så nu är det lite kortare...

/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Lötsjön / Mor och dotter blogg / Råstasjön / Solna / Sundbyberg / höstbilder / macro / naturfoto
/ Allmänt / Foto / Resor /

En trädgård för möten

Trädgårdar inbjuder ofta till möten. Särskilt de trädgårdar som innehåller många olika rum. Det är som att de lockar fram något inom oss. Det är inte konstigt att det ofta finns berättelser om trädgårdar i våra myter cch skapelseberättelser. Berättelser där trädgården själv spelar en central roll. Den symboliserar både växtkraft och kärlek. Där finns hemligheter och öppenheter. 
 
Jag tänkte på det när jag och mannen besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg. En trädgård som innehåller många olika rum, större och mindre. En del ytor är strama, andra med lekfulla. Då finns små krypin och stora lekytor.
 
Det fina med trädgårdar är att det inte känns konstigt att vara där på egen hand, lika väl som i gemenskap med en person eller många. Jag älskar att det finns vattenytor här och var. Jag har alltid haft en speciell relation till vatten. Vatten som rör sig, ger mig ro. En porlande bäck är något av det bästa jag vet, men också ett grått hav piskat av vinden gör något med mig som jag tycker om. Det är ett språk utan ord.
 
Vi hade inte mer än kommit in i parken när vi kom i samspråk med ett äldre, underbart par. Vi fick del av en del av deras livsberättelser och några Göteborgstips på köpet. :)
 
Här och var satt människor som sökt upp en lugn plats med en bok.
 
Andra ville ha en plats i skymundan tillsammans med någon speciell.
 
Och sittplatser finns lite överallt, av olika slag.
 
När vi kom till rosenparken ett par timmar senare såg vi det äldre paret igen och vinkade till varandra. Deras leenden bär jag fortfarande med mig. 
 
Och rosorna tävlade i väldoft...
 
,,, och skönhet.
 
 
 
 
 
Mannen min - också han med sin kamera.
 
/Elisabet :)