/ Allmänt / Foto / Resor /

Slottsliv

I helgen tillbringade mannen och jag ett dygn på Häringe slott, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Där visade jag bilder från exteriören. Här kommer nu en hop bilder inifrån slottet. En fascinerande blandning av olika epoker och traditioner. Där finns krockar mellan nutid och dåtid. Somligt är slitet, annat är nytt. Allt i en salig röra som skapar hemkänsla.
 
I sällskapsdelen finns det gott om sittplatser, både för större sällskap och för den som vill hitta en egen vrå. Här är det som kallas för kinesiska salongen.
 
En fantastiskt vacker tapet.
 
Marguerites badrum går i guldtoner. Golvet är i marmor och taket är målat med bladguld.
 
Orginalkranarna var av guld, men försvann i samband med ett ägarbyte.
 
Den vackra väggdekoren ovanför spegeln är gjord av konstnärsparet Lodén. Den var en gåva från maken Axel och skulle påminna om deras bröllopsresa, en safari i Indien 1930. 
 
Väggdekorer är ett återkommande tema på slottet. Här en samling modebilder från olika epoker, som pryder väggarna i det som var Marguerites dressingroom.
 
Ytterligare en detalj från samma rum. Också dessa är målade av paret Dagmar och Olle Lodén.
 
Den här träpanelen är gotiskt 1600-tal och har hämtats hem från klosterdelen av det kungliga slottet Linlithgow i Skottland. Panelen lär ska innehålla både lönnfack och lönndörrar.
 
I det stora sällskapsrummet, där det också finns en bar, trängs både modern och antik konst på väggar och i vrårna. Målningarna över dörrarna är målade av flamländska konstnärer någon gång på 1700-talet. Rummet kallas Stensalen, eftersom golvet består av stenplattor som ligger på ett lager av sand. Detta gjordes för att plattorna skulle ligga platt, vilket inte längre är fallet. Golvet är orginal sedan slottet byggdes och görs inte om. Stenplattor och sand väger totalt 20 ton och om de skulle rubbas riskerar hela byggnaden att destabiliseras.
 
Ett fint biljardbord, som tycks användas flitigt.
 
 
På bottenplan finns ett antal matrum, för sällskap i olika storlekar. Här är den blå matsalen, som en gång i tiden var tjänsteflickornas rum.
 
Tänk så vacker en kakelugn kan vara. 
 
Den gyllene matsalen.
 
Övre hallen med sin jättegobeläng och med vapensköldar på fönstren.
 
Gobelängen beställdes av Torsten Kreuger, som var slottsägare på tidigt 1930-tal och är en beskrivning av alla som ägt slottet intill dess. Själv var han inte adlig och hade därför inget familjevapen, men han hittade på ett. Som byggherre och ingenjör valde han tegel och en passare.
 
I ett slott finns förstås både vinkällare, hemliga gångar och även en fängelsecell. 
 
Och självklart går det även att hitta en riddare, eller i alla fall en dito rustning.
 
Information om rummen och byggnaden är hämtade från Häringe slotts hemsida. En sådan här plats väcker åtminstone min nyfikenhet och fantasi till liv. Jag kan inte låta bli att fundera över vad huset och väggarna skulle kunna berätta, om jag bara kunde förstå...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
Blogg / Häringe Slott / Mor och dotter blogg / Västerhaninge / semestra på hemmaplan / slott / slottsweekend
/ Allmänt / Foto / Resor /

En helg för två - på Häringe slott

Det är inte ofta, men det händer att maken och jag bokar in ett dygn för en minisemester. Och i helgen var det dags. Vi lyckades pricka in höstens kallaste helg, men snödoft i luften. Men en blåsig, kall promenad i omgivningarna gör det ju ännu mysigare att basta och att gå på upptäcksfärd i ett slott, där stilar, kulturer och historia krockar med vartannat.
 
Huvudbyggnaden stod färdig 1657. Den var då bygd i senrenässansstil, som redan när slottet stod färdigt, var omodernt. Utsidan gjordes om i slutet av 1600-talet. Det utseende byggnaden har idag, i karolinerstil, skapades under renoveringen på 1770-talet.
 
Runt slottet ligger ett antal olika flyglar, som byggts till under århundradens lopp, där gästerna bor.
 
De senaste tillskotten av en helt annan karaktär, men det stämmer ändå väl överens med helheten.
 
På slottets baksida breder en park ut sig. Den här bilden togs den andra dagen, då solen tittade fram och himlen speglar sig i bassängen. Den byggdes på 1930-talet och var en av Sveriges första utomhusbassänger. Längst ner syns byggnaden som leder in till Rotundan.
 
Förrummet är i sig vackert. Den har dörrar åt alla fyra håll. 
 
Dörrarna i glas, pryds av vackert smide. 
 
Själva Rotundan är en rund plats, täckt av gatusten med en pelargång omkring.
 
På pelarna klättrar vildvin. Jag kan tänka mig att en trädgårdsfest här inte skulle vara helt fel. 
 
En liten ängel med en stor fisk i famnen.
 
 
 
 
 
Dörrarna till Rotundans förrum, sett utifrån.
 
Slottet sett bakifrån. Intill finns ett naturreservat och kortare vandringsleder. Den här gången kändes det väl kallt att ge sig iväg. Men kanske ett utflyktsmål vid ett senare tillfälle?
 
Intill slottet finns också en gård, där de har hästar.
 
 
På kullen till höger finns ett gravfält från yngre järnåldern. 
 
Allén ner mot vattnet, där det går att hyra en bastu.
 
Badbryggan och bastun.
 
Höst.
 
Intill finns en skulpturpark och en äppellund.
 
En hel del bilder och fler finns det. Jag har redan tidigare skrivit om att just fotografering är ett sätt för mig att koppla av och att släppa andra tankar. Vill du se mer så kommer det senare ett inlägg av interiören, som är minst sagt speciell. Häringe slott ligger i Västerhaninge, utanför Stockholm.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Häringe Slott / Mor och dotter blogg / Västerhaninge / slott / slottshelg / slottsweekend
/ Allmänt / Foto / Vardagsprat /

Byggnader som väcker något

Igår var yngsta dottern och jag ute och strosade i kvarteren nere vid Liljeholmskajen. Det är ett av de få industriområden i centrala Stockholm som finns kvar. Återstår att se hur länge till. Också dessa områden kommer nog att få ge plats åt nya bostäder så småningom.
 
Det är något särskilt med dessa platser. När jag går utmed kajen och de gamla tågspåren, ser de mer eller mindre övergivna byggnaderna, så går mina tankar till alla de människor som har tillbringat sina liv här. De som byggt vår stad och vårt land.
 
Samtidigt tänker jag på alla de människor som också idag bär vårt land, men som inte får synas. Människor som arbetar på byggarbetsplatser, inom servicesektorn med trädgårdsarbete, snöröjning, städning, men som lever i ett parallellt samhälle och utnyttjas som billig arbetskraft. Människor som bor och lever under slavliknande förhållanden. Och som trots allt väljer detta, för att om möjligt ge sina barn en bättre framtid.
 
Bostäder skapas där det går. Eller, där det egentligen inte är människovärdigt att bo.
 
Tomma fönster. Trasiga fönster. Ändå, finns någon form av ful skönhet i formerna. De berättar något och betraktaren får lyssna efter bästa förmåga.
 
I allt detta finns också en fråga om resurshantering och hur vi tar hand om vår miljö. Varför får byggnader förfalla som de gör här? Vem avgör vad som ska ske med dem? Står de tillräckligt länge blir det billigare att riva allt och bygga nytt. I stället för att ta tillvara och restaurera.
 
Under tiden fortsätter platsen att leva på sitt sätt. Människor sätter nya spår, sina spår, vi mutar in och ringar in områden som vi tar till oss.
 
En del av oss är modigare än andra. Tar för sig mer. Skapar något, av det som finns.
 
Där finns också konst, som skapar sig själv. Allt beror på med vilken blick vi väljer att se på vår omgivning.
 
Om vi väljer att titta högt eller lågt. Och från vilken vinkel.
 
Mitt i dessa kvarter ligger Färgfabriken, som numera är en plats för utställningar, olika tillställningar, en restaurang och mycket mer. De som skapat platsen har tagit tillvara byggnaden och renoverat med varsam hand. Den lite ruffiga omgivningen gör sitt för att själva platsen ska få sin själ. I kommande inlägg kommer bilder inifrån byggnaden och den utställning som pågår där just nu.
 
/Elisabet :)