/ Allmänt / Vardagsprat /

Ibland krävs en lite skarpare blick

Liten, gömd i gräs
blinkar hon försynt åt mig.
Mormors glasögon.
 
Somliga saker kräver lite mer av oss för att vi ska upptäcka dem. En lite skarpare blick. Ett sökande och en medvetenhet om var de går att finna. Det gäller i naturen, men också bland människor. Ofta stämmer ordspråket - att den som söker den finner. Kanske rent av guldkorn, där vi minst av allt anar det. Saker, personligheter och förmågor som kanske inte självklart kommer till sin rätt, som behöver lockas fram i ljuset. Jag kan inte låta bli att tänka på Momo, i boken "Kampen om tiden", av författaren Michael Ende. Hon som kunde lyssna så att människors berättelser lockades fram. Som lyssnade så att ovänner blev vänner. Som lyssnade tills den tystlåtne äntligen hittade sina ord.
 
Mormors glasögon kallas också för ögontröst. Är det inte ett vackert namn?
 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
Blogg / Lyssna / Mor och dotter blogg / Mormors glasögon / konsten att se / Ögontröst
/ Allmänt / Vardagsprat /

Livets färg

Livet är alltid så mycket mer.
Det finns ständigt nya saker att lära,
nya saker att upptäcka.
 
Livet är sällan svart eller vitt.
Tvärtom så sprakar det av färg.
Smaragdgrönt, rött eller soligaste gult.
 
Ofta slår sorgen och glädjen följe.
De vandrar tillsammans.
Hjälper oss att växa.
 
Ofta vet vi inte alls vad som väntar
bortom kröken, när vägen svänger.
En sammetblå natt eller rosa morgon.
 
Livet går ibland upp, andra gånger ner.
Ytterst sällan står det stilla,
även om det känns så, ibland.
 
Livet är det som pågår, här och nu.
När vi vaknar, går till jobbet.
När din blick möter min.
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Vardagsprat /

Fördragsamhet

Det finns ord som är alltför sällan använda. Fördragsamhet är ett sådant. Ett ord som beskriver tålamod och livsinsikt. En människa som har fördragsamhet med sig själv och andra har utvecklat en förmåga att förstå och acceptera mänsklig svaghet. En förmåga att tåla och härbärgera det sköra och bräckliga, det ofullkomliga och osanna, det övermodiga och räddhågsna. Jag tänker att det handlar om kärlek, men också om ett stort mått mod. Modet att se sanningen i vitögat. Inte minst sanningen om sig själv.... Något som underlättas av om vi först själva har fått känna oss älskade, sedda och accepterade precis för dem vi är.
 
/Elisabet :)