/ Allmänt / Vardagsprat /

Bakluckeloppis

Så har också vi debuterat på bakluckeloppis. Det skedde på Täby galopp. Riktigt kul faktiskt! Och det var välarrangerat av de ansvariga. Väderprognoserna har ju inte varit de bästa den senaste tiden, men den här dagen såg lovande ut. När vi rullade iväg duggade det, men dagen bjöd sedan på betydligt mer sol än väntat. En hel del folk och en hel del sålt.
 
Allt som gör garderoberna och förråden här hemma mindre fulla är positivt. Dessutom känns det bra om saker som är fullt användbara kan hitta nya hem. Lillasyster gjorde ett par fina fynd, men själv hade jag bestämt mig för att absolut inte köpa något för egen del och lyckades hålla det!
 
Lillasysters fynd - en väst och två par örhängen. Alltihop för 10:-.
 
Nu är vi hemma, trötta och nöjda. Återstår bara att ta hand om det som inte blev sålt och planera för nästa loppis. Nu har vi ju kollat in vad som tycks fungera att sälja...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Bakluckeloppis / Blogg / Mor och dotter blogg / loppis / loppisfynd
/ Allmänt / Skapa /

Vardagsproblem och återbruk

Kanske finns det fler som har samma lilla problem som jag? Diverse olika kuddmodeller, som inte alltid passar ihop med måtten på husets örngott (trots att de finns i ett antal olika storlekar också de)? I min städiver har jag rensat ut en del ur linneförrådet som inte längre används, bland annat ett gammalt reselakan. En del av det har nu fått bli nya örngott till min favoritkudde, den jag sover bäst med. En kudde som förut inte har haft något örngott i rätt storlek. Känns som ett riktigt bra återbruk!
 
Systrarna här i huset är lika på många sätt, men då det gäller kläder passar det sällan för lillasyster att ärva nu för tiden. Men ibland går det ju att fixa till ändå. En kjol hon velat ha har nu...
 
... med hjälp av ett par extra sömmar och några klipp med saxen, blivit fullt användbar för henne. Inte så dumt. Och det tog inte många minuter heller. Hindret för den typen av åtgärder är egentligen bara att symaskinen behöver bäras fram...
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Vardagsprat /

Uppväxt

Under några dagar har vi haft vänner från Litauen på besök, något som alltid brukar innebära intressanta samtal om det mesta mellan himmel och jord. Vi är nästan jämngamla och har delvis samma historia, men upplevt det från helt olika perspektiv. Deras barn- och tidiga tonårstid var Litauen en del av Sovjet, med allt vad det innebar.
 
Nu och då blir det i samtalen oerhört tydligt hur mycket vår uppväxt påverkar vårt sätt att agera och tänka. Jag kunde inte låta bli att fråga hur krisen i Ukraina påverkat deras land. Svaret var ganska givet - det river upp gamla minnen och tydliggör att livet är sårbart, liksom självständigheten. Misstänksamheten, som är så djupt rotad i folket, kommer upp till ytan. Med erfarenheten av att vem som helst kan vara en angivare, blir det svårt att känna tillit. 
 
Vid ett tidigare tillfälle, då vi var på besök hos dem, minns jag hur starkt Isa reagerade på deras dotters berättelse och hennes erfarenhet av att sällan få ett tack när hon spelade i en gudstjänst, eller gjorde något annat ideellt. De enda kommentarerna hon fick handlade om när något var mindre bra än vanligt. Något som bottnar i en kultur där det är självklart att alla ska bidra och att alla ska göra sitt bästa. En kultur där individen bara är en kugge i systemet. Isa har en helt annan erfarenhet, där hon ofta fått känna uppskattning för sådant hon bidragit med. Inte minst från äldre människor. 
 
Att vi påverkas av vår uppväxt och våra erfarenheter, är vi nog alla ganska medvetna om. Men jag undrar hur medvetna vi är om hur vi påverkats av vårt samhälles värderingar och rådande normer? Ofta är det först när vi kliver ur vårt eget sammanhang och möter en annan kultur som det synliggörs. Både det vi upplever som positivt och det vi helst skulle vilja vara utan.
 
/Elisabet :)