/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Svek bygger barriärer

Den här veckan har det varit svårt att undgå att beröras av det som skett i Den svenska Akademin. Få av oss har suttit i rummet där samtalen pågått, men vi har nåtts av svallvågorna. Vi har hört smutskastningar, sett splittring, avhopp och besvikelse. Poeten Bob Hansson skrev i torsdags på SVT Nyheter om hur akademin varit lojal mot en man med makt, istället för mot unga kvinnor utan makt.
 
De har därmed varit lojala mot sin egen spegelbild. Den som är mest lik dem själva.
Och kanske är det därför de nu vänder bort blicken från denna spegel,
höjer fingret i luften och konstaterar att det är någon annan.
Det är någon annan som begått synd. Det är någon annan som är förlorare.

Och här har vi något att lära oss. Vi sitter alla i våra små akademier.
Kafferumsakademier. Familjeakademier.
Och det akademien nu visar är att när smärtan kommer – måste vi orka möta den.
Vi kan inte fortsätta att titta på vår TV-serie eller läsa våra franska författare.
Vi måste slita upp blicken mot en människa som lik en själv gör sitt bästa för att hålla ihop.

Kanske dyker ordet förlåt upp. Det är bra. OM man inte behärskar ordet förlåt,
vad ska man då med andra ord till? Om nobelpriset någon gång ska tilldelas
ett enskilt ord skulle det kunna vara till ordet förlåt. Ett väldigt lätt ord att stava till.
Utom med munnen förstås.”

Svek och förnekanden skapar barriärer mellan oss människor. Barriärer för att dölja sprickorna i fasaden och för att tränga undan insikten att vi inte har klarat ut situationen. Barriären kan dock rivas ner genom att konfrontera sveket och öppna upp för försoning. Ett ledarskap som vågar se sin egen svaghet och otillräcklighet är mer lämpade att leda andra. Bara den som själv vet vad svårigheter är, kan visa andra vägen när livet visar sig från sin tuffa sida och när vi trasslar till det för oss. Problemet är att makt tycks skapa en blindhet. Och en blind har svårt att leda en blind.
 
Förlåtelse. Ja. Det ligger mycket i det Bob Hansson skriver. Kanske är det det svåraste ordet vi kan stava till - med munnen. Det svåraste ordet att uttala. Det är ett ord som hör ihop med modet att se med öppna ögon på den andre, men framförallt på sig själv.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Bob Hansson, poet / Mor och dotter blogg / Svenska Akademin / förlåtelse / makt / svek
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Det finns kedjor vi bär i onödan

Jag hade hela tiden trott att jag måste försvara mig
mot pappas skuldbeläggande för att skydda mig själv
från att bli som han. Men nu inser jag att empati kan vara nyckeln

som låser upp skuldkänslan en gång för alla.
 
Jason Timbuktu Diakité
i "En droppe midnatt"
 
Vi bär på så mycket genom livet. Vi bär på vårt eget, men vi bär också på andras bördor. Ibland är det inte enkelt att veta vad som är vad. Inte lätt att veta vad det är som skapar barriärer mellan oss. Ibland kan vi behöva göra en resa in i historien, som Jason Timbuktu Diakité valde att göra, för att förstå vårt eget nu. För att förstå vad som skapat oss, vad som binder oss och vad som kan befria oss. Det finns kedjor vi bär helt i onödan.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / En droppe midnatt / Jason Timbuktu Diakité / Mor och dotter blogg / relationer / tankar om livet
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Totalt mörker

Häromdagen besökte jag och yngsta dottern en utställning jag varmt rekommenderar och som framförallt är en upplevelse. Utställningen är bokstavligen osynlig. 
 
Tillsammans med sju andra personer tillbringar du en timme i totalt mörker. Du får känna dig fram, lyssna, lukta och smaka. Tillsammans med gruppen finns en blind guide.
 
Vi fick följa med Daniella. Både jag och dottern fascinerades över hennes ledarskap och inte minst hennes förmåga att så snabbt lära känna oss som personer. Vi fick börja med att skriva våra namn i punktskrift. Efter att vi presenterat oss för Daniella en gång visste hon vilka vi var och hade en otrolig förmåga att höra var vi befann oss i rummet. När i klev in i mörkret var det hon som ledde oss. Hon utstrålade trygghet och tydlighet.
 
Där i mörkret fick andra sinnen än synen arbeta. Ljuden, dofterna, trevandet med händer och fötter - allt upplevdes annorlunda. Det gäller även smaken. Vad vi mötte därinne tänker jag inte avslöja. Besök platsen själv. Det är en utställning som vänder på perspektiven och den är väl värd ett besök. Men boka plats innan, om du vill vara säker på att komma in.
 
Här hittar du deras hemsida: Osynlig utställning. De tar även emot skolklasser och arbetsgrupper.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Mor och dotter blogg / Osynlig utställning / Stockholmstips / utan att se