/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

En ny text till Sveriges nationalsång

Jag vaknar av att solen strömmar in genom fönstren. Vilken fantastisk dag! Naturen står i festskrud och vi inbjuds att fira vårt land. Jag är egentligen inte särskilt nationalistisk av mig, men ju mer av främlingsfientlighet och odemkratiska rörelser som finns i vårt samhälle, desto viktigare känns det att fira det som är vårt. Det är värt att fira att vi lever i ett demokratiskt samhälle och det är viktigt att värna de mänskliga rättigheter som generationer av människor före oss har kämpat för. Inget sker av sig själv.
 
Just idag vill jag därför skriva om vår nationalsång. Jag vet att det inte bara är jag som tycker att den är lite knepig i sin text, framför allt den andra versen. Därför blev jag så glad när jag såg att en god vän, Karin Olofsdotter (pastor i Falun), har skrivit en ny andravers och presenterat den i Aftonbladet den 2 juni. En text som är mindre bombastisk och mer inkluderande, som hon själv skriver:
 
Du bär våra minnen, vår framtid, vårt nu,
var än vi har rötter här på jorden.
Ja,Sverige, du sköna, vårt fosterland är du
och jag vill leva, jag vill bo i Norden.
Ja , jag vill leva, jag vill bo i Norden.
 
I kommentarerna kring texten skriver hon:
 
De första raderna inkluderar även de människor som inte är födda i Sverige, men som nu bor och bärs av landet. En nationalsångs syfte måste väl ändå vara att skapa samhörighetskänsla? Den tredje raden nämner Sverige, vilket inte görs någonstans i den nuvarande nationalsången.
 
Fosterland är ett laddat ord. Men det skulle kunna tolkas dubbelt. Dels som landet som födde mig, men också som landet som tog emot mig som en fosterförälder. Tolkat så finns det en anknytning både för sverigefödda och den utandsfödda.
 
Leva och bo, i stället för leva och dö. Människor är inte längre så stationära. Även svenskar arbetar och bosätter sig utomlands. Till och med för gott. Den här formuleringen är mindre statisk, vilket passar bra i våra dagar när människor flyttar runt i världen, frivilligt och ofrivilligt.
 
Mot bakgrund av detta tycker jag att det är hög tid att skriva om Sveriges nationalsång.
 
 
Det tycker jag också Karin! Tack för din text. Låt oss testa den idag och låt oss önska varandra en Glad och Härlig nationaldag! 
/Elisabet :)
Kommentarer (1)
Blogg / Du gamla, du fria / Karin Olofsdotter / Mor och dotter blogg / Nationaldag 2017 / Ny text till Sveriges nationsång / nationalsång
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Våga tro och våga leva

 Det är mycket just nu som känns skrämmande,
men det är farligt att förlora hoppet.
För att orka leva måste man fånga optimismen.
 
Hédi Fried, svarar i dagens DN på frågan
om hon är optimist, eller pessimist,
när hon ser på samhällsutvecklingen idag.
 
När jag tänker på en människa som Hédi Fried, idag 92 år, och allt hon har upplevt i sitt liv, allt hon har arbetat med och för - då tänker jag hur viktigt det är med perspektiv. Det är så ofantligt lätt att dras med i allt som sker, dras med i känslostormar och argumentationer. Med perspektiv på livet kan vi se mönster i människors agerande och se hur saker går i vågor. Se att allt är nytt och ändå är ingenting nytt. 
 
Det sägs ofta att hoppet är det sista som lämnar människan. Det stämmer nog ofta. Men när vi befinner oss i en svår situation så är det ändå inte konstigt om det är svårt att hoppas och svårt att tro. Då behöver vi varandra. Vi får låta oss bäras av någon annans hopp och någon annans tro, när vårt eget inte räcker till. En annan period får vi i vår tur bära, genom att dela med oss av vårt hopp, vår tro och vårt engagemang. Människor som Hédi Fried kan lära oss mycket om att våga tro och att våga leva.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Hédi Fried / Mor och dotter blogg / citat / hopp / optimism / tankar om livet
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Du var för bra på att göra rätt

Ett samhälle som föredrar att lösa nya problem med gamla lösningar
är ett samhälle som vägrar att utvecklas. Och det är en utbränd individ i taget som får betala.

Så kära du trötta, du bär din diagnos för att ditt samhälle saknar den sjukdomsinsikt du själv har.
Du har inte misslyckats, inte ens råkat snubbla och bryta benet. 
Din trötthet beror inte på att du gjorde fel, utan att du var för bra på att göra rätt.
Och sedan göra rätt igen. Och igen. Och igen.

Bob Hansson, poet

När ska det bli en förändring? Jag möter på tok för många unga människor, som redan balanserar på kanten. Själv har jag också varit drabbad, men efter att ha jobbat i många år. Nu går det så mycket fortare. Det behövs inte mycket för att de unga jag träffar ska falla över kanten. Vem tar emot då dem då? Men framförallt, hur kan vi förhindra att det sker? Bob Hansson skriver om det så bra. Du har inte misslyckats. Du gjorde inte fel. Du var bara för bra på att göra rätt. Rätt efter samhällets direktiv om att vi ständigt ska prestera, ständigt producera för att sedan kunna konsumera. Mer och mer och mer... När livet ju egentligten borde handla om att just leva.

/Elisabet