/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Drömhjärta

 Jag tänker nog inte på frihet på samma sätt som du gör.
Det finns en frihet som jag hittat med åren. Den kommer 
från upptäckten att jag inte behöver mycket för att vara lycklig.
Den kommer från att ta sig igenom elände och rädsla,
och finna hopp i sina egna tårar.
 
Jag har just läst en varm och stark bok. En berättelse om två kusiner som står varandra nära. De växer upp i Kuba på 1950-talet i välbeställda familjer. Allt ställs på ända när Fidel Castro tar makten. En av dem flyr till USA med sin familj. Den andra väljer att stanna kvar. De håller kontakten via brev och efter många år ses de igen. Innan livet tar ytterligare en ny vändning och de skiljs åt än en gång.
 
Det är en bok som berättar utifrån kvinnorsperspektiv om makt, identitet och överlevnad i en svår situation. Det är också en berättelse om Kuba, som jag själv i ärlighetens namn har ganska lite kunskap om. Författaren Cecilia Samartin föddes på Kuba 1961, under revolutionen och flydde med sin familj till USA. Hon är psykoterapeut och många av hennes klienter är från Centralamerika och Mexiko. Boken är färgstark och hon har en stor palett av erfarenhet, där hon hämtar sin inspiration.
 
Tips - se till att du har tid på dig när du börjar läsa. Det är en bladvändare. Ska bli spännande att prata om den med dottern sedan. Hon gjorde ett bra val! Känner mig nog ganska väl...
 
Tar gärna emot boktips från dig också! Skriv gärna en kommentar nedan. ☺️
 
/Elisabet :)
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Din väg

Gå din egen väg!
Alla andra leder vilse...
 Ur: Samtal med änglar,
av Margareta Melin
 
Det behövs inga kommentarer. Bara konstaterandet att det kanske inte alltid är så självklart vilken väg det är. Men ofta finns den vägen närmare oss än vi tror...
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Margareta Melin / Mor och dotter blogg / Samtal med änglar / välja väg
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

När det tar slut

Det är så vackert, sa hon. 
Men det kommer att ta slut, eller hur?
Ja, det kommer det att göra. 
Men det kommer något annat i stället.
Och det kommer att födas ur det här.
 
Linda Olsson, i boken
"I skymningen sjunger koltrasten"
 
Det finns sådant vi aldrig vill att det ska ta slut. Somligt kan vi hålla krampaktigt fast vid, eller kämpa för på olika sätt. Särskilt det där vackra, det där sköna, det där fantastiska. Men förr eller senare tvingas vi inse att var sak har sin tid. Somligt kommer aldrig tillbaka igen. Annat utvecklas vidare till något nytt. Mycket återvänder till oss, men i nya former och kanske i nya sammanhang. Var sak har sin tid. Det blommande trädet tappar sitt flor, för att ge plats åt karten som sedan blir till mogen frukt. Livet förblir aldrig hela tiden detsamma. Vi förändras var för sig och vi förändras i förhållande till varandra. Somliga av oss kan fortsätta att växa och utvecklas tillsammans, andra behöver gå skilda vägar. 
 
Och apropå vad jag skrev om i gårdagens inlägg om att så frön, så är det ju så att gårdagen aldrig kommer tillbaka. Morgondagen vet vi ännu inget om. Det vi kan göra är att leva i nuet, så våra frön, vårda våra plantor och skörda det som är moget. Och förstås också njuta av all skönhet som finns omkring oss.
 
/Elisabet :)