/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Förändring - nerifrån och upp.

En bänk i solen.
Jag behöver inte mer
- för att känna ro.
 
Det där är ju både sant - och inte. För å ena sidan behöver jag egentligen inte särskilt mycket för att ha ett bra liv, trots att många krafter i samhället vill övertyga mig om något helt annat. Det finns oändligt mycket jag klarar mig lika bra utan. Men å andra sidan - för att kunna njuta av den där platsen i solen, krävs ändå en hel del. Det krävs sådant som jag ofta tar för självklart, men som faktiskt inte är det för alla. Tryggheten att ha en plats som jag kan kalla min, ett hem, en familj, vänner, ett jobb som jag trivs med. Basala saker, som gör att jag kan känna ro när jag sitter på den där bänken, i solen.
 
Det intressanta är att det där ändå hör ihop. För om jag faktiskt kunde nöja mig med mindre, så skulle de gemensamma resurser vi har räcka till fler. Någonstans är det ju vad allt till slut kokar ner till, när vi talar om de stora frågorna kring miljö och hållbarhet. Både inom oss och runt omkring oss.
 
I dagarna startar ett spännande initiativ på Instagram: @klimatklubben. Det är enskilda individer som tillsammans vill skapa en positiv och hoppfull kraft, genom att tipsa varandra om små och stora idéer för att kunna leva mer hållbart. Några av initiativtagarna är redan starka röster inom sociala media med fungerande kanaler, men tillsammans blir de starkare och tillsammans med många av oss andra, tror jag faktiskt att det kan bli en kör av röster som även större företag och andra i ledande positioner måste lyssna till. Förändring, nerifrån och upp. Det är värt att testa.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Klimatklubben / Mor och dotter blogg / hållbar utveckling / livsstil / miljöfrågor / politik
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Att vara - här

Idag var jag i Södertälje för ett jobb. På väg tillbaka till stationen passerade jag Konsthallen som nu har en utställning med japanska konstnärer. Rubriken för utställningen är "Att vara här" - och berör frågor som identitet, relationer och samspel mellan människor och människa - natur. Några av verken talade mer till mig än andra, så här kommer ett axplock. Utställningen som helhet är väl värd ett besök. 
 
Hiroyuki Kimura

Jag målar sumo. Jag behöver inte nämna att sumo har en lång tradition i Japan och på många vis står för japansk identitet. Sumo handlar om en närvaro, som är byggd på självrespekt, som inte påverkas av modenycker. Om vi finner det förhållningssättet till mänsklighet så framträder vi tydligare i all vår mångfald.
 
Yoshimi Otsu
 
"Vad är meningen med min existens?" Den frågan ställer jag alltid mig själv. De mänskliga relationerna är viktiga för att finna oss själva. Jag vill uttrycka tidens rörelse i våra känslor. Ögonblicket kommer aldrig tillbaka, bilden förlorar sin ursprungliga funktion och fylls med ny innebörd. Jag blottlägger ett naturligt fenomen med hjälp av kläder.
 
Sonoko Mitsui
 
Efter att ha träffat en person blir handlingar och ord kvar som färg i minnet. Jag tror att färgen faktiskt är en annan sida av personen, en som inte ses eller hörs.
 
Det finns ett annat språk som inte kan uttryckas. Genom att lyssna känner jag det dolda språket och försöker skildra det som en efterbild i min målning.
 
 
Yoshiko Sashida
 
Jag söker efter människans natur. Jag funderar vad vi klär oss i, om kläder eller skor kan bli mina motiv. Kläder skyddar oss från sådant som kan skada oss, de tar fram känslor och får oss att minnas särskilda händelser, de projicerar aspekter av oss. Kläder är på sätt och vis som livet självt och jag känner av detta och låter allt passera.
 
 
Shogo Miyasaka
 
Vårt vardagliga liv har genomgått otroliga framsteg, men vi måste alltid tänka att människan är en del av naturen. Med titeln "Kvällsskogen" jämför jag platsen där människan bor med skogen där varelser bor. 
 
Ett konstverk i två lager. Ett i bomullstyg och ett i skimrande nylontyg. Båda lagren har sina bilder som smälter samman i betraktarens blick. Tyvärr syns det inte riktigt på dessa bilder.
 
Den ständiga existentiella frågan om varför vi är till och vilka vi är, är tydligt närvarande i alla verken. För mig blev det extra starkt i mötet med den text jag själv skrivit och framfört tidigare idag, som talar om hur vi blir till i mötet med varandra och i mötet med den som skapat allt.
 
/Elisabet :)
Kommentarer (0)
Blogg / Contemporary art from Japan / Existentiella frågor / Japansk konst / Mor och dotter blogg / Södertälje konsthall / samtal i konst
/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Jobbig kunskap

Jobbig kunskap måste vi alltid bevaka
så att den inte försvinner.
Sofia Camnerin,
Teolog och författare
 
Jag hörde orden i ett samtal ikväll och de fastnade hos mig, helt enkelt för att jag känner hur sanna de är. När vi arbetar med svåra frågor, om det handlar om det personliga planet eller om sådant som sker i ett samhälle, så är det jobbigt. Det kräver något av oss och när vi är färdiga så vill vi gärna lägga det åt sidan. Känna att nu är det gjort. Men historien säger oss att ingenting någonsin är självklart. De sista månaderna har några av de sista överlevarna från förintelsen gång på gång påmint oss om att det kan hända igen, om vi inte ser upp. Ta inte demokratin för given. Också diktatorer kan komma till makten genom demokratiska val, för att sedan förändra ett samhälle i grunden. 
 
Också våra egna tunga erfarenheter kan väckas till liv genom saker vi möter senare. Något som sker som väcker de gamla reaktionerna till liv. Men om vi kan se klart vad som är vad och vad som är mitt - då behöver vi inte bli ett offer på nytt, utan kan bemöta det som sker på ett helt annat sätt. Som vuxna, i stället för som ett maktlöst barn. Jobbig kunskap måste vi alltid bevaka så att den inte försvinner. Bevara och förvalta kunskapen på ett klokt sätt.
 
/Elisabet :)