/
Allmänt /
Vardagsprat /
Den åttonde dagen
Ingen högtid innehåller så mycket dramatik som påsken. Den har allt. Kärlek, död, passion och liv. I Skärtorsdagens händelser ställs allt på sin spets. Människans mörka sidor kommer fram i form av svek, lägner och övergivenhet. Påskfesten bryts bryskt av förrädarens kyss, men många blir delaktiga genom att ingenting göra, inget säga och genom att förneka bekantskapen med sin närmaste vän, Jesus.
Långfredagen är den svarta dagen, tyngd av sorg, tillkortakommanden, smärta och död. Därefter är det tyst. Inget händer under en hel dag. En vilodag som ekar tom. Men precis som fröet vilar i den vintriga jorden, så väntade Jesus på en ny dag. Något skedde där i vilan, mörkret och den till synes hopplösa situationen.
På Påskdagens morgon sprängs alla gränser. Livet återvänder. Ljuset tänds på nytt. Det är uppståndelsens och möjligheternas dag. En dag som har fått namnet den åttonde dagen, då allt skapat förnyas. En dag som berättar att döden inte är starkast. Det finns en fortsättning bortom det vi kan fatta och förstå. Det finns möjlighet till försoning, förlåtelse och befrielse, både för människor och skapelse. Kärleken upphör aldrig. Den skapar ständigt nytt.
Glad påsk!
/Elisabet :)