Allt har inte en deadline
Lapp läggs till lapp. Sakta växer arbetet under mina händer. Söm läggs till söm. Den förut så tjocka trådrullen blir allt smalare då meter efter meter sys in i jeanstyget.
Helgen är snart till ända och efter några intensiva dagar då ett jobbprojekt slukat mina tankar och mina händer, har jag nu landat hemmavid. Sovit en stund och sedan satt mig vid min gamla trotjänare symaskinen. Familjen börjar tycka att vardagsrumsgolvet snart behöver befrias från mitt projekt av utspridda lappar och nu syr jag igen, efter några dagars uppehåll. Det är skönt att låta händerna jobba av sig själva. Skönt att låta tankarna komma och gå, som de vill. Det är något av en meditation. Men en meditation som också ger den tillfredsställelse som själva skapandeprocessen bidrar till. Det är en vila.
Återstår att se när allt blir klart. Det är några hundra lappar som ska fogas samman och ändå räcker det ännu inte riktigt till den storlek jag vill ha. Men det gör inte så mycket om det tar sin lilla tid.
Allt har inte en deadline. Det är ganska befriande.
/Elisabet :)
Hjälp.... det är tur att inte vår lilla pudel är där och kastar lappar, som han älskar att göra!! Lycka till med projektet!
Kram MaLin