/
Allmänt /
Vardagsprat /
En nödutgång och nödingång
Ett tomt växthus. En öppen dörr, ut mot grönskan. Ovanför dörren sitter symbolen för "nödutgång". Bilden känns laddad. Som en symbol för hur livet kan kännas för den som går vilse, i sitt eget liv.
Jag tänker ofta i metaforer. För att beskriva det som finns på vår insida som handlar om vårt djupaste jag, använder jag ofta bilden av ett inre rum. Ett rum, som kan vara mer eller mindre bekant för oss. En del tycker att det är jobbigt att vistas där. Kanske för att det finns så många saker som gömts undan därinne för att det är för svårt att hantera. Kanske för att rummet känns så kalt och tomt. Kanske för att rummet blivit till ett svart hål, som slukar allt som kommer i dess närhet. Ett tomrum som skapats av brist, på den närhet och kärlek som alla människor behöver.
Eller också är rummet en välkomnande plats, där vi kan hitta ro och stillhet. En plats där vi kan fylla på med energi och inspiration. En plats där vi känner trygghet. En plats där det finns en porlande källa av liv. Där små växter får chans att växa sig stora och bära frukt.
Jag tror att vi är skapade och älskade av Gud. Att det finns en tanke för var och en av oss. Jag tänker att det där inre rummet finns för att Gud ska ha en plats där vi kan mötas. En plats där jag kan hitta och lära känna mig själv. En plats där samtal kan föras. Men jag tror också att vi många gånger istället lever på vår utsida. Kanske flyr vi det inre rummet. Eller proppar det så fullt med andra saker som vi tycker oss behöva att Gud förminskas och inte får utrymme. Det inre samtalet blir aldrig av, om vi inte vill, eller inte tar oss tid att lyssna.
Dörren, är både en nödutgång och en nödingång. Jag tror att vi behöver leva i en växling mellan livet på vår utsida och vår insida. Vi behöver grönskan och utmaningarna i den gemensamma trädgården och möjligheten att vårda vår egen växt... Få sätta frön, pröva våra tankar - innan det är dags att plantera ut dem.
/Elisabet :)