/
Allmänt /
Vardagsprat /
Beröringens kraft
Ibland är ord helt överflödiga, eller rent av meningslösa. De når inte fram. Den andre har inte förmågan att förstå och ta det till sig. Då återstår bara den fysiska kommunikationen. Beröringen. Närheten i en smekning eller en kram. Värmen i en hand som läggs på en arm.
Värmen kan stilla oron. Närheten skapar närvaro i den irrande blicken. Och de krampaktiga händerna som hålls om, slappnar av. Jag har varit med om det så många gånger och varje gång händer något också inom mig själv. Lugnet sprider sig. Tillvaron stannar upp för en stund. Det finns bara ett nu.
Jag minns särskilt ett tillfälle då ett par krampaktiga händer höll sig så hårt fast i armstöden att händerna vitnade. Jag frågade om lov och tog händerna i mina. Värmde dem. Masserade dem. Det behövdes inga ord. Vi satt där en lång stund tillsammans. Efter en stund kom livskamraten in i rummet. noterade vad som skedde och satte sig ner. Vi pratade en stund alla tre, innan jag sa adjö. Det var sista gången vi sågs, min vän och jag. Bara någon vecka senare ringde livskamraten för att berätta att vännen dött under natten. "Du gjorde det möjligt att släppa taget. Tack för att du var där." Vi pratade om det också senare, då vi sågs. Pratade om kraften i beröringen.
/Elisabet :)