/
Allmänt /
Vardagsprat /
Om allt hänger på mig
Det är inte ovanligt att jag går och bär på ord. Ord jag funderar och skapar bilder kring. Just nu lever jag med orden tro och tillit, som jag tänker hör starkt ihop. Vad innebär det att tro och hur påverkar det oss? Hur ser min tro ut och hur kan den växa och utvecklas? Tro i sig är ett ord som också innehåller tvivel. Att inte kunna veta fullt ut och ändå tro. Där någonstans kommer tilliten in.
Alla har vi något förhållande till tro. Tron på varandra i en relation. Tro och förhoppningar i livet. Tro på en kraft starkare än mig själv. Tro på min själv. Tro på det som syns och det som finns fast det inte syns. Tro på att situationer kan förändras och att det som just nu är tungt kan lätta. Att sår kan läka och nya vägar och möjligheter kan öppnas.
För den som fått med sig en grundtrygghet i livet är det lättare att både våga tro och att känna tillit. För det kräver ett visst mått av mod. Modet att öppna sig mot någon annan. Modet att visa sig som den jag är. Men också den som inte fått den tryggheten med sig, kan få möta den senare i livet. Ofta genom en annan människa. Någon som visar vägen.
Jag tror att vår värld skulle må bra av mer tro, mer tillit och mer hopp. Det är inget som kommer av sig själv. Det behövs nära och ärliga möten för att det ska kunna skapas, men det är inte omöjligt. Idag finns så mycket av misstänksamhet, oro och rädslor. Om det bemöts med medmänsklighet, gemenskap, kärlek, respekt, värme och närhet, så är jag övertygad om att något positivt sker. Själv tror jag att allt detta underlättas av att också ha en tro på någon utanför mig själv. En tro på mening, en kraft starkare än jag själv. En tro på Gud, som håller oss i sin hand. För om allt bara hänger på mig, då är det omöjligt.
/Elisabet :)