morochdotters.se

 

I min väska bär jag nästan alltid på min tankebok. En liten anteckningsbok där jag skriver upp citat jag tilltalas eller utmanas av. Små strofer med tankar jag vill fundera vidare på. Diktrader och utkast till bloggen eller något annat skrivarbete jag har på gång. Den där boken blir något av en dagbok, eftersom jag alltid noterar datumet när jag skriver något. Där kan jag följa en del av de processer jag finns i.

 

När jag fick tillbaka min handväska i söndags, efter stölden, var förvånansvärt mycket kvar. Men den lilla boken var borta. Lite märkligt kan tyckas. Men kanske finns där några ord och tankar som kan betyda något för den som tog boken. Jag hoppas faktiskt det. 

 

Nu har jag påbörjat en ny bok. De första citaten däri är hämtade ur boken jag just nu läser av Paulo Coelho. En bok om att vara människa och att bejaka sin inre berättelse och sin andlighet. Där finns spänningen mellan det skrivna ordet och det levda. Jag gillar det. Gillar att själv leva i den skärningspunkten. Orden vi skriver är på ett eller annat sätt levda. I alla fall de ord som berör. Vi kan sällan beröra någon annan, om vi inte själva först berörts. Men de ord som är fyllda av liv gör något med oss. Och det direkta mötet med andra gör något med oss. Däremellan kan vi behöva få bearbeta det vi är med om för att bättre förstå oss själva och det vi möter. Själv gör jag det genom att skriva...

 

/Elisabet :)