/
Allmänt /
Vardagsprat /
Hudlös medmänniska
Somliga dagar
tränger ditt liv in i mitt.
Din smärta blir min.
Sådana dagar
kan jag inte värja mig.
Hudlös vandrar jag.
Tar in allt jag ser,
med en intensivitet,
som skapar vågor.
Ett svall av känslor.
Nära både skratt och gråt,
balanserar jag.
Vandrar varsamt hem.
Kryssar mellan kastvindar
och vattenpölar.
Känner mig ödmjuk,
inför ditt förtroende.
En medmänniska.
/Elisabet :)