morochdotters.se

Idag är det 70 år sedan som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter skrevs. Deklarationen antogs i generalförsamlingen, som hölls i Paris, den 10 december 1948. Dagen är värd att uppmärksammas, men samtidigt måste vi också konstatera att mänskliga rättigheter kränks dagligen och att många får kämpa för det som borde vara självklart.

 

Amnesty skriver i sin tillbakablick på 2018, om hur kvinnorna gått i täten under året för att lyfta frågor inom en mängd områden, allt ifrån rätten att köra bil (Saudarabien och Iran) till rätten att inte bli utsatt för sexuellt våld (Bland annat i Indien och Sydafrika). Att Nobelpriset i fred i år går till den kongolesiske gynekologen Denis Mukwege och Nadia Murad, yazidier och före detta IS-fånge är helt rätt. Båda får priset för sitt arbete att stoppa användandet av sexuellt våld i krig och väpnad konflikt. Deras arbete är fantastiskt - men det är så fruktansvärt sorgligt att detta kan få fortgå år efter år. 

 

Mänskliga rättigheter och alla människors lika värde oavsett etnisk bakgrund, tro, sexualitet, fysiska och psykiska förutsättningar borde vara självklart, men är det inte. Och när demokratin monteras ner, riskerar också dessa frågor att påverkas. Det är otäckt och därför desto viktigare att arbeta på alla nivåer i samhället för att stärka medvetandet och kompetensen kring dessa frågor. Ikväll är det fest i Blå hallen. Det äts och skålas. Det sker en gång om året. Men arbetet måste pågå hela tiden, både på gatan, i hemmen, på skolan, nationellt och internationellt. Och vi har alla vårt ansvar att agera och inte minst att informera oss om vad som sker. 

 

Ängeln på bilden står i "Republiken Uzupis", ett konstnärskvarter i Vilnius.

 

/Elisabet :)