På väg
Det är något speciellt att sitta på en flygplats och vänta. Det som inte är gjort får vara ogjort. Det som glömts får vara glömt. Det finns en känsla av frihet i det och en övning i att släppa taget.
En flygplats är på många sätt ett väntrum. Där finns en förväntan inför det som ska komma. Kanske en skön känsla av det som varit eller också besvikelser över sådant som inte blev som önskat. Själv känner jag ett pirr över sådant jag inte vet något om. Ett pirr av förväntan inför nya möten.
Nu är vi på väg. Må änglarna vaka över vår resa och över alla andra som också är på väg mot sina mål. Här i väntrummet möts vi. På väg.
/Elisabet :)