Varför just jag?
Det finns vissa citat som för alltid är inristade i mitt minne. Flera av dem kommer från Astrid Lindgrens böcker. Ett av dem är ur bröderna Lejonhjärta. Jonatan pratar med sin lillebror Skorpan:
- Det finns saker som man måste göra, även om det är farligt.
- Varför då, undrar Skorpan.
- Annars är man ingen människa utan bara en lort.
Och jag tänker att det finns mycket som skulle gå att göra, som snarare är obekvämt än farligt. Det kan vara en liten gest som gör skillnad. Att sätta sig bredvid någon som befinner sig i en utsatt situation. Att faktiskt säga ifrån och ropa på hjälp. Eller att bara fråga den som gråter vad som har hänt. Att bry sig. Henry Nouwen skriver i sin andaktsbok ”Ge oss idag” om de små stegen av kärlek, av handlingar och agerande i vardagen. ”Varje steg är som ett ljus som brinner i natten. Det tar inte bort mörkret, men leder oss igenom det.” Han konstaterar att ”För det mesta vet vi vad som är kärleksfullt att göra. När vi ”gör” kärlek upptäcker vi att känslorna kommer ifatt gärningarna, även om motparten inte agerar kärleksfullt.”
Jag ska ärligt erkänna att jag långt ifrån alltid gör det där obekväma. Men jag övar mig. Och jag tänker att jag verkligen vill vara en människa - och inte någon liten lort. Jag vill "göra" kärlek och leva i kärlek. Dessutom märker jag att för varje gång jag gjort något obekvämt, så blir det lite, lite lättare nästa gång.
/Elisabet :)