Förebilder och vägmärken
En bekant till mig som arbetat med coachning inom företagsvärlden i många år konstaterar att då hon frågade människor om deras förebilder för tio år sedan så hade flertalet en verklig förebild. I dag är det få människor som kan nämna ett namn. Stämmer det? Har vi inte längre några verkliga, mänskliga förebilder? Har du någon?Själv har jag några människor jag mött i mitt liv, som jag ser som förebilder. Ett par av dem lever inte längre, men jag hade förmånen att lära känna dem under en längre tid. Jag har också några jag fortfarande möter, någon av dem finns på avstånd och är inte någon personlig vän, men betyder mycket för mig genom det jag läser. Gemensamt för dessa människor är att de har sidor, kunskaper, förmågor och ett bemötande som jag uppskattar. De har sådant som jag gärna vill lära och inspireras av.
För att kunna följa vägmärken krävs det att vi lärt oss deras betydelse. Det kräver också att vi hinner se dem och omvandla informationen till handling. Visserligen är våra trafikskyltar gjorda för att kunna läsas vid en hastig blick, men då skyltarna blir alltför många på en liten yta, som ibland är fallet inne i stan – så hinner inte hjärnan med.
Återigen gör jag kopplingen till våra liv. Hur hanterar vi det oerhörda flöde av människor och information som vi ständigt möts av? Blir vi påverkade på det sätt vi önskar? Är kanske detta en förklaring till bristen på förebilder? Då flödet är alltför stort väljer vi att stänga av, eller gallra oerhört grovt… Kanske alltför grovt, så att vi missar något viktigt som finns intill oss.
/Elisabet :)