Black Friday - och demokratin
En människa är inte bara en berättelse, utan många. Berättelser som vävs samman också med andra människors livsberättelser och andra människors sätt att berätta sina liv. Vi blir till där, i mötet med varandra. Vi blir till i skärningspunkten mellan det som vi själva uppfattar och det andra beskriver.
Just nu pågår Kyrkornas globala vecka. Årets tema är "Vems röst får höras?" Och jag funderar på detta med makt. Vems berättelse vi lyssnar till har med maktpositioner att göra. Det handlar om hur vi ger varandra utrymme och hur vi väljer att själva ta plats. Frågor som får konsekvenser både för den enskilda individen och för hela vårt globala samhälle. Det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter och det handlar om vår miljö och vårt klimat. Det går inte att blunda för hur allt hör ihop.
Först på senare år har vi fått lära känna "Black Friday" som den stora reafesten och starten på julhandeln, en kommersens högtid. Men "Black Friday" är också något annat. Den 18 november 1910 samlades 300 kvinnor för att kräva rösträtt utanför det brittiska parlamentet, efter många års fredlig kamp. Den här dagen blev det en sammanstötning. En våldsam dag. Hundra kvinnor arresterades, många skadades och två kvinnor avled av sina skador. Dagen kom att kallas för just "The Black Friday".
1918 fick kvinnor i Storbritannien rösträtt. 1928 blev rösträtten jämlik, när samma åldersgräns gällde. I Sverige fick vi allmän rösträtt 1920 och första valet hölls 1921.
Vad vi behöver är knappast fler dagar för att lyfta vår konsumtion (om det inte handlar om HUR vi konsumerar), utan fler dagar som handlar om alla människors lika värde. Dagar då vi värnar demokratin och rätten att göra sin röst hörd. Dagar då vi värnar alla människors rätt att definiera sig själva, att utöva sin tro, att formulera sin egen berättelse. Dagar då vi talar om och arbetar för, en mer hållbar livsstil, både privat, lokalt och globalt. För vare sig vi vill det eller inte - så hör vi ihop. Vi lever på samma jord och delar på de möjligheter och förutsättningar som finns. Tänk om vi kunde se det som en tillgång, i stället för att vakta vårt eget revir!
/Elisabet :)