/
Allmänt /
Vardagsprat /
Linblomman
Så vacker hon är,
i all sin enkelhet,
den blå linblomman.
Stå där på fälten
och nickar i vinden,
när vi går förbi.
Öppnar sig uppåt,
ansiktet vänt mot solen
och bara finns till.
Jag upphör aldrig att fascineras av naturens finstämda detaljer. Det är så lätt att ta allt för givet. Att bara gå förbi, utan att se. Därför blir det så viktigt att nu och då påminna mig om att stanna upp och faktiskt se och ta in det som växer omkring oss. Ta in och uppskatta det som gör att vi kan andas och må bra. Stanna upp, i tacksamhet och vördnad, inför det stora att vi finns här tillsammans och delar liv med varandra.
/Elisabet :)