/
Allmänt /
Vardagsprat /
Både livet och döden blir synligare nu
Det är måndag i påskveckan. Enligt traditionen kallas de här dagarna för "Stilla veckan" och är avslutningen på den kristna påskfastan. Hela påskperioden inramas i år av något som ingen av oss känner igen oss i. Det blir så påtagligt nu, att vi egentligen
inte vet någonting om morgondagen. Vi har ett här och ett nu. Å ena sidan är mycket som vanligt och å andra sidan är ingenting som det brukar. På något sätt stämmer det överens med dagarna i stilla veckan. Där finns en osäkerhetsfaktor, som vi annars
ofta tappar bort, när vi så snabbt skyndar fram till själva påskdagen som står för fest, glädje och nystart.
Det är som om livets villkor helt plötsligt blir så mycket tydligare för oss. Vi lever alla, mer eller mindre, i en distanstillvaro just nu. Vi uppmanas att hålla avstånd till varandra och det blir så extremt tydligt hur beroende vi egentligen
är av just närhet, social kontakt och fysisk beröring. För en del av oss är det ofta en bristvara. Nu är det så för många.
Vi tvingas också inse att döden inte är så långt borta som vi i vårt samhälle ibland lurar varandra att tro. Döden blir ofta något som sköts någon annanstans, av någon annan och som vi inte är delaktiga i. Men nu kommer allt så mycket närmare och
vi tvingas inse att döden är en del av livet, oavsett om vi vill det eller inte. Det är en viktig insikt. Det finns en gräns för våra liv, precis som det finns en gräns för hur vi kan utnyttja jordens resurser. Vi behöver ta vara på den tid som
är vår och värna och vårda de resurser som vi har att bruka.
Jag hoppas och tror, att det trots allt ska komma något gott ur allt det som sker just nu i vår värld. Något gott i fråga om insikter och kunskaper, om vad som är viktigt i livet och hur vi ska kunna ta oss vidare tillsammans. Själv tror jag att just
ordet tillsammans är ett nyckelord. Vi behöver varandra. När vi står ensamma får oron lätt fritt spelrum. Allt känns så mycket tyngre och svårare när vi är eller känner oss ensamma. Men när vi hjälps
åt, blir det ofta betydligt lättare att andas. När vi är flera kan kreativiteten frodas och vi ser så många fler möjligheter. Det blir en kraft och energi att räkna med.
Just nu finns vi i stilla veckan. Det kommer en torsdag, då sveket blir synligt. Därefter en lång fredag, tung av död och sorg. Lördagen är mellandagen, väntan och längtan. Sedan blir det en påskdag, också i år, då livet återvänder. Det kommer att
ta längre tid än en almancksvecka. Men det kommer en påskdag, också efter coronavirusets framfart.
/Elisabet :)