morochdotters.se

Igår var det påskafton, en mellandag och ett mellanrum. En dag som pendlar mellan tvivel och tro. Hammarslagen har tystnat. Döden har inträtt. Kroppen har städats undan. Kvar finns sorgen och saknaden, som ett tomt rum. Ett rum som nyss var så levande.

Jag tror att många känner igen sig i vad "dagen efter" innebär. När en anhörig dött fylls den första tiden av praktiska saker, som måste ordnas upp. När begravningen är över slår tomheten till. En plats vid bordet är tom. En säng står orörd. En favoritfåtölj står ensam kvar. Sorgen och saknaden hör ihop med kärleken och livet. Samma tomhet uppstår också när vi möter de "små dödarna" i livet, när det inte blir som vi har tänkt oss. När livet tar en annan riktning, eller rent av går sönder, som vid en skilsmässa, när vi blir arbetslösa eller när sjukdom drabbar. Också då kommer en mellandag av tomhet och sorg. Hur lång den där mellandagen blir vet vi aldrig innan. En del lever där under en lång tid. En tid av osäkerhet och en känsla av maktlöshet.

Men mellandagen och mellanrummet innehåller inte bara tomhet, rädsla och ovisshet. Där finns också ett frö till något nytt. Ibland måste något dö för att det nya ska kunna tränga fram. Ibland måste vi finnas i mellanrummet för att vila och hämta nya krafter.