Vid livets tröskel finns en särskild tid
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Alf Henrikson
Nu och då återkommer jag till de här orden av Alf Henrikson. De uttrycker på ett enkelt och fint sätt hur livet är. Ord som talar om både glädje och sorg, om medgång och motgång. De beskriver den märkliga känslan när livet liksom stannar upp för några av oss - samtidigt som det ändå pågår som vanligt runtomkring. Som när vi mister någon vi tyckt mycket om, eller när vi får möta en nyfödd människa. Vid livets tröskel finns en särskild tid.
För mig berättar orden i dikten om hur vi formas av livet och i mötet med varandra. Vi formas av kärlek och svek, av glädje och sorg, av våra egna val i livet och ibland också av andras val. Ibland förstår vi först i efterhand hur viktigt ett enda möte med en annan människa kan komma att bli. Vi sätter avtryck i varandras liv. Allt som oftast är det något vackert som sker i de möten vi gör. Men ibland skapas också ärr som har svårt att läka. Allt detta är en del av livet och en del av att vara människa.
/Elisabet :)