morochdotters.se

Kylan tränger på och vi virar in oss i flera lager kläder. Mörkret faller tidigt och dagarna blir allt kortare. Den friska luften gör det lätt att andas och jag tar gärna vara på de få soltimmarna vi får. Men däremellan är det skönt att få boa in sig hemmavid. Krypa upp i soffan med en kopp te under en varm filt. Det finns en tid för att leva ute i mötet med många och en tid för att vara hemma. En tid för att vända sig inåt och samla ihop det som är och det som varit. Tid för reflektion och tid för att låta saker landa och nya beslut få växa fram.

 

Jag har hållit fast vid sensommaren, men med kylan som kom i veckan känns det helt rätt att välkomna den period som kommer nu. Det finns något fint också i mörkret och den avskalade naturen. Något fint och viktigt i att få dra sig inåt och skapa större avstånd mellan utanför och innanför. Så småningom är det dags för den omvända resan, den som öppnar upp. Men där är vi inte än. 

Kanske kan det också få vara en tid att vårda det inre livet. Låta nyfikenheten leda mig vidare i sökandet efter bilder och ord. Leta efter sådant som utmanar på ett bra sätt. Söka i andras ord, men också i de kreativa uttrycken. Plocka fram färger och penslar, tyg och garner. Låta leken ta plats. Det känns gott.

/Elisabet :)