/
Allmänt /
Vardagsprat /
Påskafton - övar att stanna i nuet
Jag älskar påsken. Den innehåller allt.
Där finns svek och missförstånd.
Besvikelse och dramatik. Död och liv.
Missmod som vänds i återseendets glädje.
Idag är det påskafton. En pausdag.
En dag av väntan. Det är som om hela
skapelsen håller andan ett tag.
Som om den vet vad som väntar.
Själv sitter jag med facit i handen.
Men utmanar mig själv att vänta
och att vila i nuet.
Inte ta ut glädjen i förskott.
För jag tror uppriktigt
att vi mår bra av att låta var sak ha sin tid.
Förhoppningarna sin tid och sveket sin.
Döden sin tid och livet sin.
Samtidigt inser jag och vet,
att allt egentligen lever sida vid sida.
Sorgen och glädjen vandrar tillsammans.
Livet och döden, lever sida vid sida.
Men idag tillåter jag mig själv
att bara finnas i nuet.
Att njuta av solen som värmer
och vårblommorna som ler mot oss.
Idag gick jag en promenad
med de äldsta två barnen.
En tur runt Lötsjön och Råstasjön.
Ett myller av liv, ett tjatter av fåglar.
Och jag njöt av sällskapet,
av solens värmande strålar.
Njöt av att se alla glada flanörer
och lekande barn.
Våren är äntligen här.
Livet återvänder i naturen.
I morgon kommer påskropen ljuda;
Han lever, han är inte död!
/Elisabet :)
Läs gärna inläggen från förra årets påsk: Långfredagserfarenhet. och Den åttonde dagen.