Åh du vackra, vackra natur...
När vi var i Haute-Normandie så besökte vi en dag Les falaises d'Etret, som finns med på UNESCO:s lista över världsarv (mamma skrev lite kort här). När en reser ner med bil får en genast en sådan frihet att åka vart en vill. Vi kan kolla in en plats på nätet och åka dit hur smidigt som helst!
Om du någosin är i närheten av den här platsen så bara måste du åka dit!
Det suger verkligen till i magen av att titta ner mot vågorna som slår hårt mot vågorna. Den sugande känslan är så skrämmande men samtidigt, på något underligt sätt, känns det alldeles underbart...
En annan kväll när vi satt och åt middag i huset vi hyrde i Varengeville-Sur-Mer kollade vi på klockan och frågade oss: "När går solen ner?". Då vi insåg att det var alldeles strax hoppade vi in i bilarna och åkte ner till stranden vi besökt under dagen. När vi kom ner möttes vi av lågt vatten och en uuunderbar kvällshimmel! (mamma)
Det är något underligt med att gå på stranden där det för några timmar sedan var fullt med vatten...
Sedan går det ju inte att se en solnedgång utan att ta bilder i motljus...
Foto: Lillasyster
Efter att ha sett dessa underbara platser så tror jag bara ännu mer på att jorden inte är en slump. HUR kan något så vackert skapas utan någon tanke, utan någon mening? Jag har visserligen skrivit i naturkunskapsuppsatser att allt är en rätt så häftig slump. Men kom igen! Någon vit lögn får en väl skriva eller säga?
//Issa <3
Åh så vackert! Superfina bilder!