/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Sophia - visheten
Häromkvällen hade jag förmånen att få se en starkt berörande föreställning av en dansgrupp från Litauen. Föreställningen är skriven av koreografen Gilija Zukauskiené och bygger på berättelsen om visheten i Gamla testamentets Ordspråksbok, med början i det åttonde kapitlet. Där beskrivs hur visheten finns med då världen skapas. En av Bibelns skaparberättelser.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen fanns till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag.
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen med kraft
och lät djupens källor bryta fram.
Då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
Så fortsätter berättelsen och Sophia, visheten som finns där genom alla åldrar. Hon är barnet, den medelålders kvinnan och den äldre.
Visheten som bjuder till dans och till måltid, men som också manar till vishet, klokskap och balans i livet.
Det är en föreställning som förstås är svårt att beskriva med ord, då den genom musik och dans talar med helt andra språk än det talade. Det går rakt in. Jag tror inte någon av oss därinne var oberörd.
Återigen slås jag av hur viktigt det är med olika språk, som berör oss och hur fascinerande det är med ett språk som bygger över de vanliga språkbarriärerna. Jag tror att vi alla skulle må bra av att få tillgång till många fler språk än de talade...
Det är inte så länge sedan jag skrev om samma tanker utifrån en palett av färger.
Tänk så viktigt att få ta del av andras språk, när mina egna inte alltid räcker till...
/Elisabet :)